Vi gick långt genom skogen. Det var en varm dag. Jag bar kortärmad tröja, våra jackor låg i ryggsäcken. Mena sa att det var så vackert att här skulle hon vilja leva hela livet.
Vi kom fram till en smal sjö, satte oss på en flat sten nere vid stranden och såg på några människor som målade om ett hus på andra sidan sjön.
’Vad var det som hände i Paris?’
’De var efter mig. De sa att jag var betald av myndigheterna för att avslöja de som har arbeten till oss som inte har dokument.’
’Mötte du dem?’
’En kväll när jag gick från pendeltåget kom en bil. Det satt två män i den. Jag blev rädd och sprang in i ett hus där jag visste att man kunde komma ut på baksidan. Dagarna gick och jag fick inget arbete och till slut hade jag nästan inga pengar. Vad skulle jag göra? Börja resa med
la bigornette eller göra
la pipe med okända män?’
’Skulle du vilja leva så där?’ sa jag och nickade mot människorna som målade om huset på andra sidan sjön.
’Tillsammans med dig,’ sa hon och tog min hand.
Vi fortsatte längs sjön och kom ut på ett fält. Två rådjur rusade bort över fältet och försvann in i skogen.
’Åk inte imorgon, Var med mig i stället,’ sa hon.
’Jag måste,’ sa jag.
När vi kom hem tvättade vi av oss i en stor plastbalja jag köpt på en stormarknad. Det var besvärligt, vi skvätte vatten på golvet och stötte till matbordet flera gånger med våra nakna kroppar.
När jag kommer hem, tänkte jag, ska jag leta på nätet efter en bättre stuga.
