Mena har somnat, TV:n står på, jag tömmer flaskan.
De sionistiska fanatikerna har denna kväll genomfört vad man kallar en
’extra legal execution’, det är det fyrverkerispråk man använder för att förvrida skallen på dem som tycker att detta med att tänka är alltför besvärligt.
Måltavlan för det sionistiska mördandet var en av terroristorganisationernas ledare samt hans följeslagare, födda i Gaza och Jerusalem.
De som vanligt modiga sionistiska soldaterna, födda kanske i New York, Jönköping eller Paris, sköt från en Apachehelikopter efter att ha flugit över den sex meter höga mur, förlåt ordet ’mur’ är ju antisemitiskt, barriär ska det vara, alltså, flög över den barriär som skiljer dem åt från det palestinska området. Orsaken till denna ’extra legal execution’ var att en som vanligt feg palestinsk självmordsbombare hade dödat sig själv och några sionistiska fanatiker.
Det här är inte den sista ’extra legal execution’ världen kommer att få uppleva. De sionistiska fanatikernas president har ju fått klartecken av våra vänners icke-valde president att fortsätta med den etniska rensningen, förlåt, ett sånt uttryck kan tolkas antisemitiskt, i stället ska det vara
’peaceful transfer’, alltså, att fortsätta med sin fredliga förflyttning av det palestinska folket.
Nu hör jag talkörerna från gatorna i Gaza. Om jag böjer mig fram ser jag en del av Tv-rutan. Människor viftar med armarna, hoppar upp och ned och vrålar. Så barnsligt, naivt och meningslöst. En skock tuppar som inför varann struttar och sprätter i dyngan och bevisar sitt mod med att dö för egen hand. Alla är de ättlingar till en menopaus i den historiska utvecklingen som ännu inte förstått att skilja mellan känsla och förnuft, mellan religion och stat, mellan vi och jag. Och så länge de inte tar språnget ut i det okända kommer de att stå där och hoppa och skrika och sprätta i dyngan medan Apachehelikoptrarna cirklar över byarna och väljer ut den ena efter den andre av de skrikande tupparna.
När jag stänger av ljudet från TV:n hör jag hur det knäpper i stockvirket och rasslar i eldstaden när veden brinner.
Det är så tyst här ute i skogen att man kan förledas tro att det inte finns någon värld bortom skogsbrynet.
