Jag är tillbaka från en morgontidig promenad längs Hammarbykanalen, vidare längs Årstaviken och tillbaka via Tanto och Rosenlundsparken. Det var öde, tyst och tomt. En blek sol och en kall vind.
När jag kom tillbaka mötte jag Glottén i porten. Han har skaffat en ny hund. Han upplyste mig energiskt om hundens stamtavla. Jaha, tänkte jag, vad har det att göra med det där lilla kräket? Men djurets genetiska bakgrund var uppenbarligen lika viktigt att känna till för omgivningen som det är för rojalister att kunna härleda det genetiska schemat för kungligheter.
’Han är en riktig personlighet,’ sa Glottén och satte ansiktet framför nosen på valpen som omedelbart började att slicka Glottén på näsan.
Tillbaka här i arbetsrummet satte jag på datorn och skådade ut över världen. Jag ser då att det finns de som redan har begripit innebörden i den politiska utvecklingen i The Eurostate. Två tjänstemän från underrättelsetjänsten i det Tyskland som är mot ockupationen har dödats på vägen strax utanför Baghdad.
Förberedelserna är sålunda i full gång.
Världshjulet rör sig ytterligare ett snäpp framåt medan Glottén kramar en hundvalp som om ett par månader kommer att yla genom väggarna då Glottén struttar omkring på en gräsmatta och knuffar en vit boll ned i ett hål.
