I fyrverkeriernas tid
måndag, april 12, 2004
Jag har suttit här i arbetsrummet hela dagen och läst. Jag ser att det är soligt ute. Jag vet också att det just nu är tid att åka ut till sjöarna och stå ett par timmar och betrakta fågellivet. Men sånt intresserar mig inte för tillfället. Jag läser i stället. Jag måste få veta. Det är det som driver mig.
Det jag läst under dagen är Thomas Edward Lawrences (1888-1935) voluminösa och aningen svamliga ’Seven Pillars of Wisdom’ från mitten av tjugotalet.
Lawrence af Arabien skriver om den arabiska kampen mot de turkiska ockupanterna. Han konstaterar att arabernas militära slagkraft precis som idag försvagas av inbördes stam- eller klanstrider:
”I massa voro de ingenting att frukta, eftersom de inte hade någon kåranda, någon disciplin eller något inbördes förtroende. Ju mindre förbandet var, desto bättre deras prestationer. Tusen var de en oordnad hop, maktlösa mot ett kompani utbildade turkar, men tre eller fyra araber uppe i bergen kunde hejda ett dussin turkar.”
Fienden var som idag materiellt överlägsen. Vilken skulle då taktiken vara?
”Vi skulle låsa fast fienden genom det tysta hotet från en väldig, okänd öken och icke röja oss förrän vi anföllo. Anfallet kunde vara nominellt, icke riktat mot fienden, utan mot hans tillhörigheter, och alltså varken söka hans styrka eller hans svaghet utan endast hans lättast tillgängliga krigsmaterial.”
Vilken var då ockupanternas strategi?
”Turkarna voro enfaldiga, tyskarna bakom dem dogmatiska. De skulle tro att uppror var absolut detsamma som krig, och behandla det analogt med krig. Analogi i fråga om mänskliga förhållanden var tomt prat över huvud taget, och att föra krig mot ett uppror var långsamt och besvärligt, som att äta soppa med en kniv.”
Motdraget skulle då bli - ”Våra trumfkort voro snabbhet och obegränsad tid, icke slagkraft.”
Just det. Obegränsad tid. Ändlösa förhandlingar i Fallujah. Gisslantaganden för att förhandla. Dra ut på tiden. Ockupanterna är ju främlingar som ska åka hem. De som slåss mot ockupationen stannar. De kommer ju från en kultur där man byggde städer, uppfann skriftspråk och konstruerade lagsystem medan bisonoxarna var de enda härskarna på de nordamerikanska grässtäpperna.
Det jag läst under dagen är Thomas Edward Lawrences (1888-1935) voluminösa och aningen svamliga ’Seven Pillars of Wisdom’ från mitten av tjugotalet.
Lawrence af Arabien skriver om den arabiska kampen mot de turkiska ockupanterna. Han konstaterar att arabernas militära slagkraft precis som idag försvagas av inbördes stam- eller klanstrider:
”I massa voro de ingenting att frukta, eftersom de inte hade någon kåranda, någon disciplin eller något inbördes förtroende. Ju mindre förbandet var, desto bättre deras prestationer. Tusen var de en oordnad hop, maktlösa mot ett kompani utbildade turkar, men tre eller fyra araber uppe i bergen kunde hejda ett dussin turkar.”
Fienden var som idag materiellt överlägsen. Vilken skulle då taktiken vara?
”Vi skulle låsa fast fienden genom det tysta hotet från en väldig, okänd öken och icke röja oss förrän vi anföllo. Anfallet kunde vara nominellt, icke riktat mot fienden, utan mot hans tillhörigheter, och alltså varken söka hans styrka eller hans svaghet utan endast hans lättast tillgängliga krigsmaterial.”
Vilken var då ockupanternas strategi?
”Turkarna voro enfaldiga, tyskarna bakom dem dogmatiska. De skulle tro att uppror var absolut detsamma som krig, och behandla det analogt med krig. Analogi i fråga om mänskliga förhållanden var tomt prat över huvud taget, och att föra krig mot ett uppror var långsamt och besvärligt, som att äta soppa med en kniv.”
Motdraget skulle då bli - ”Våra trumfkort voro snabbhet och obegränsad tid, icke slagkraft.”
Just det. Obegränsad tid. Ändlösa förhandlingar i Fallujah. Gisslantaganden för att förhandla. Dra ut på tiden. Ockupanterna är ju främlingar som ska åka hem. De som slåss mot ockupationen stannar. De kommer ju från en kultur där man byggde städer, uppfann skriftspråk och konstruerade lagsystem medan bisonoxarna var de enda härskarna på de nordamerikanska grässtäpperna.
