Idag var det halvdag. Många hade arbetat in dagen, men jag hade skrivbordsarbete att göra och satt kvar tills det blev tyst i huset. Storchefen var förbi, han ska åka ut till landet och lägga om taket.
Jag åt en försenad lunch på Hötorgshallen, gick ut i solskenet och strövade längs Strandvägen. Jag hade bara kavaj, överrocken låg i väskan, det kändes som om det var sommar.
Tom var på båten, han log brett när han såg mig. Jag kilade iväg och köpte en påse wienerbröd. Tom gjorde kaffe. Vi satt där under tystnad och tittade på människorna som flanerade längs kajen. Unga par gick hand i hand, barn skrattade, allvarliga män slickade på en glass.
’Vad säger Erika om det här?’ frågade jag.
Erika var Tom och Lisas dotter. Hon arbetade på en arbitrageavdelning med utsikt över Brunkebergstorg och var gift med en fastighetsmäklare. Stefan frågade jag inte om, Tom nämnde aldrig sin son och jag hade förstått att så skulle vara fallet.
’Erika är vuxen. Jag tror att jag ska bli morfar, hon ser sån ut säger Lisa.’
Tom tystnade som om det han sagt hade varit minnesflashar från en försvunnen värld.
’Vad tyckte du om senaste jaktresan?’ frågade jag.
’Förvirrad.’
’Så det är ditt omdöme när folk ihjälskjutna?’ sa jag något häpen.
’Du ska inte lyssna på en revolutionsnostalgiker som den där Othelo. Han har sett sina bästa dagar. Jag har fått ta del av ett första utkast från haveriutredarna. Det finns inga som helst tecken som tyder på att koptern blev beskjuten. Plåten är utåtvriden, explosionskraften kom inifrån kabinen. Koptern var i drift för att piloten skulle få flygtimmar, någon hade slängt in några lådor för att det skulle se bättre ut i färdrapporten.’
’Men ingen visste vad som fanns i lådorna?’
’Det skulle tillbaka från en bataljonsövning. Othelo har visst råkat förbannat illa ut för att han använde den för att flyga jaktkamrater. Missen var att det skulle ha suttit med en portugisisk officer för att motivera att den gick ned och hämtade folk. Jag har gjort det själv flera gånger. Det är rutin.’
’Hur kan du ta så lätt på det här?’
’Så här. Sånt här har hänt förr när någon idiot samlar hop oanvänt material från en övning och inte gör en ordentlig koll av materialstatus. Vi hade en djävla tur som inte åkte med.’
’Så allt var slumpens skördar?’ sa jag och tänkte att nu berättar jag för Tom om det som hände i Cervo.
’Man kan inte utesluta någonting, fast just nu talar det mesta för att det var en olycka.’
När jag gick hemåt kände jag mig underligt lättad samtidigt som jag tyckte att jag smet undan för att rädda mitt eget skinn när jag inte gav Tom hela bilden.
