Efter arbetet hämtade jag Mena. Vi åkte in till stan och gick på Östermalmshallen. Hon viskade att hon aldrig varit där och att folk stirrade på henne.
’Det gör de inte,’ sa jag. ’Handla nu vad vi behöver.”
’Det är för dyrt här. Söderhallarna är bättre,’ sa hon och så åkte vi dit.
Naturligtvis stötte vi ihop med Julietta. Jag tänkte att nu slår de ihjäl varann. De två honorna log vänligt mot varann. Menas vackra ansikte hade ett drag av överlägsenhet. Julietta föreföll stram och avvaktande. Båda var artiga, givetvis, för en utanförstående betraktare torde vi ha sett ut som tre grannar som händelsevis stötte på varann och bytte några artighetsfraser. Men rakt genom dunklet såg jag de underförstådda sociala markörerna. Jag såg att en av dem firade segern över den andre. Jag fattar inte varför det skulle vara så. Var det jag som var bytet som tillfallit segraren? Det kan jag inte tro. Ingen av dem hade vunnit en seger. Det var ju jag som hade gjort mitt val.
Just nu sitter jag i solen utanför huset i Vallentuna. Jag dricker en kall öl efter att ha huggit veden till natten. Mena ordnar maten. I portföljen på marken bredvid det rangliga trädgårdsbordet ligger kuvertet från den
information broker i Paris Joao tipsade om. Kuvertet innehåller en genomgång av bilarna som stod på parkeringsplatsen i Cervo, samtliga var hyrbilar, det var inte svårt att lista sig till. Brokern har gått ytterligare ett steg, här finns en detaljerad redogörelse på vilka orter bilarna hyrdes, vid vilken tidpunkt de hämtades och vilka kreditkort som användes. Kreditkorten har därefter härletts bakåt i kedjan och knutits till företag, myndigheter eller personer. Det finns också en redogörelse för hur kreditkorten använts ett halvt år bakåt i tiden. De flesta betalningarna gäller hyrbilar, hotell, restauranger och inköp av livsmedel. Några transaktioner gäller företag det skulle vara intressant att titta närmare på, samtliga identifierade herrar kan nämligen knytas till offentliga ämbeten, deras titlar, tjänstgöringsgrader och inflytande framgår av den anamnes som här föreligger om den politiska elitens vilja att genomföra projektet The Eurostate.
I händerna på några flinka reportrar skulle det här kunna bli texter med gott läsarvärde för ett stort antal medborgare i de västeuropeiska länder.
Uppgifterna är av den karaktären att de inte kan ha fiskats upp ur vanliga källor, det är information man betalat extra för med diskreta kuvert som bytt ägare. Inte minst märks det på betalningen den anonyme information brokern vill ha för sitt arbete. Alltsammans ligger nu på ett dussin servrar någonstans i världen, servrar knutna till ett antal e-mailkonton jag upprättat.
Sammantaget blir uppgifterna för den som förstår att tyda dem en kylig rapport om den organisation av paladiner i hajskinnskostym som byggts upp för att övervaka tillståndet i The Eurostates hjärta. Jag antar att arbetsuppgiften består i att förhindra insyn från, som en av hustruns fyrverkerimänniskor uttryckte det, den plebiscitära demokratins rättshaverister. En formulering som pustar likt ett moln av etter ur en nyttig idiots bernaisesåssmorda mun.
Om jag ska fortsätta spekulera tror jag att denna sekreta konklav som sammanträdde i Cervo skulle kunna vara Trädets Väktare,. De var det Herbert talade om då vi stod på hans balkong i höstas, vi såg ut i den romerska natten när blixtarna från ett avlägset fyrverkeri rev mörkret i bitar och han talade om att vi var de som förstod de lagar som styr människolivet.
Trädets Väktare. Den mytiska gestalt som inte får dö av ålderdom utan måste dödas av den som tar över väktarrollen. Trädets Väktare, den gestalt som offrar livet för att garantera livets fortsättning. Trädets Väktare, den som med sitt offer inkarnerar att allt måste förändras för att ingenting ska förändras.
I Herberts sätt att tänka finns ett övergripande moraliskt resonemang som rättfärdigar det han gör. På samma sätt underklasskurken rättfärdigar sina mord med att han begår dem för att familjen ska få ett drägligt liv så sätter Herbert på sig skyddshandskar av moral när han stoppar händerna i kloakvattnet. Jag är en av Trädets Väktare tänker han. Det rättfärdgar mina handlingar.
I så fall skulle jag vilja bli den som kommer med motorsågen och gör kaffeved av det förbannade trädet.
Solen sjunker. Det blir kallare så snart solen går ned bakom skogen.
Ännu är det inte sommar.
Jag måste gå in i huset och tända eld. Vi ska inte frysa i natt.
