.comment-link {margin-left:.6em;}
I fyrverkeriernas tid
fredag, april 09, 2004
 
Det är varmt i solen här ute på Kastö, i skuggan är det iskallt om vinden från havet ligger på. På en del ställen är snön kvar uppe i skogen, men ute på havet har isen öppnat sig.
Bengtsson och hans fru bjöd på kaffe. Vintern hade varit bra, även om veckorna utan ström hade kostat dem arbete och pengar. Bengtssons barnbarn var i huset, sonen och sonhustrun hade vunnit en resa för två till London, de hade funderat ut en reklamslogan för en resebyrå och vunnit första pris. Barnbarnen var inne i huset och spelade TV-spel trots att solen sken. Vi satt i solen på verandan och drack kaffet.
’Säg åt din mor om att ta ned trädet vid grinden, glöm inte det,’ sa Bengtsson när jag gick.
Jag fick posten av Bengtsson. Han sa att det var flera brev från utlandet, ett brev i vadderat kuvert.
’Det är nog från fransman som besökte oss i somras och tog bilder. Han kom nog bara ihåg den här adressen,’ sa jag och tog mot det vadderade kuvertet jag skickat från Paris.
Här inne i huset öppnade jag posten. CD-skivan med kopian av Herberts dokument la jag i första bandet av den gamla upplagan av Nordisk Familjebok som stått här sen urminnes tider.
Brevet från Joao var som vanligt entusiastiskt. Han hade identifierat deltagarna vid mötet i Cervo. Här fanns deras namn, sysselsättningar, kopplingar till nationella myndigheter och till vilka de sannolikt rapporterade. Joao hade till och med gjort sig besväret att kontrollera bilnumren, samtliga bilar var hyrbilar. Joao skrev att om jag ville så kunde han ge mig namnet till en person i Paris som kunde spåra bilnummer, kreditkort, hyrblar och ge allmänna registerupplysningar om folk. Ville jag det?
Jag slog numret till Joaos mob, han var ute och gick med Maria det vackra vädret. Vi uväxlade några banaliteter i en vardagskonversation och sen sa jag något i stil med att jag var intresserad av att närmare lära känna de där damer vi träffade när vi var i Paris. Kunde han inte ta reda på lite närmare om dem? Tänk om det var escort service, sa Joao som omedelbart fattade vad jag menade. Det är precis det jag vill veta, sa jag. Var det fågel eller fisk? tänkte jag avsluta med men visste inte riktigt hur jag skulle översätta det, idiomatiska uttryck är alltid svårast att översätta till främmande språk.

 
Comments: Skicka en kommentar


Det är som Plinius säger: varje människa är ett utmärkt undervisningsmaterial för sig själv om hon kan spionera närgånget på sig själv.

Montaigne II:71

ARCHIVES


Powered by Blogger