Att ha ett gräl med hustrun så här en tidig morgon i stilla veckan är inte bra. Jag får ont i huvudet.
Sakfrågan var den att jag inte tycker att påsk, pingst och Kristi Himmelsfärd är högtider för att samla familjen. Det är traditioner som har vidskepliga rötter och förvrider skallen på småbarn. Jag firar jul, midsommarafton och nationaldagen. Det räcker. Jag gillar de hedniska högtiderna, de är vårt kulturarv.
Vad mig anbelangar kan man lika gärna slopa de religiösa högtiderna. Ledigheten används dessutom inte till eftertanke eller diskussion kring de existentiella frågorna. Det religiösa är bara en förevändning för att folk ska få slippa arbeta och i stället ägna sig åt den religion de i realiteten numera omfattar med stor hängivenhet: sätta upp tapeter, böka i trädgårdsrabatter, skruva ihop möbler, glo på TV och i allmänhet slippa från det där besvärliga arbetet med att tänka.
Framhävdar staten att vara partisk i religiösa frågor kommer de vidskepliga snart vara i luven på varann och kräva att staten ska behandla alla lika eller olika. Ståndpunkten i det fallet är beroende på utgångspunkt.
De som har det gamla romerska tortyrinstrumentet som symbol kommer att hävda tradition, historia och så vidare som argument för att helgdagarna ska vara kvar.
De som har den fornegyptiska mångudinnan som symbol kommer med darr på stämman att tala om demokrati, lika rättigheter och så vidare som argument för att införa nya respektive ta bort gamla helgdagar.
Efter det är debatten igång. Det kommer att heta: Varför ska inte hinduer, buddhister och animister få lika behandling? Varför inte begränsad arbetsdag vid
ramadan och ledighet vid
Eid Al Fitr? Ska verkligen inte barnen i muslimska familjer få sina högtidsgåvor på en ledig dag som de kristna barnen? Varför ska köttmumsar- och bloddrickarsekten kristianerna ha en egen gräddfil i det religiösa livet?
Antag nu att staten mot all förmodan skulle ta den svenska gullighetsprincipen på allvar, dvs ingen får vara ledsen och därför måste alla vidskepliga stollar behandlas lika. Då har man i sanning öppnat slussportarna för en intellektets
danse macabre.
Det kommer att heta: Varför får vi inte ledigt för att fira martyren Husseins död på slagfältet vid Karbala? Eller helgdag för Heliga Brigitta? Eller ledigt för att skära förhuden av småpojkar, eller jojka, slå på nåjdtrumman, slakta höns och sticka nålar i dockor?
Hustrun sa att jag var känslokall. Det är det ultimata argumentet. Nej, jag åker inte till Bruxelles bara för en påskmiddag.
’Då åker vi till Rom,’ sa hustrun.
’Påskdagen infaller den elfte.’
’Tror du jag ger efter för terrorister?’
’Om det händer något, kommer du då att kunna leva med kunskapen att du offrade vår dotter?’
’Det är ett hypotetiskt resonemang,’ sa hustrun och la på.
Imorgon är det dags att slå med träkläppen på kyrkklockan ty det är
Dymmelonsdag. Och jag, jag vill i största enkelhet vara en tankens spermadonator som sprider min upproriska säd.
