’Jag kallades hit på ett möte och trodde att det skulle vara hela helgen,’ sa jag fegt till Tom. ’Men nu är det färdigt och nu är vi i samma stad.’
’Kul,’ sa Tom som av yrket lärt sig att aldrig fråga en kollega i branschen som inte förklarade. ’Då åker du med på jakten.’
’Jag tror det kan vara farligt,’ sa jag fegt som bestämt mig för att inte säga något om händelserna Cervo. Jag tänkte att om jag berättade så skulle nästa fråga vara den om varför de två litauerna mördades. Och nästa fråga skulle vara vem som hade avslöjat deras identitet. Och nästa fråga skulle vara för vem deras identitet hade avslöjats. Och alla skulle se på mig och tänka att det är han som är förrädaren.
’Farligt,’ fnös Tom. ’Vi är bara ett gäng som jagar och sen diskuterar vi.’
’Jag har inga kläder,’ sa jag..
’Det gör inget, vi sticker ut på stan och fixar utrustningen,’ sa Tom och skrattade.
’Jag tror det är farligt,’ sa jag med en röst som lät som den kom från ett annat håll i rummet.
’Om du tror att de där figurerna som har hemliga möten skulle kunna göra oss något så har du förbannat fel. Nu fixar vi utrustning till dig. Sen äter vi en bit mat och sätter oss på det där torget och tar en bägare.’
’Du menar Rossio.’
’Det får inte bli för sent. Vi ska upp i svinottan.’
