.comment-link {margin-left:.6em;}
I fyrverkeriernas tid
tisdag, mars 30, 2004
 
Efter allt som hänt kändes det underligt att vara på Tisdagspuben och bli briefad av Antonsson om det senaste.
Nu jagade pressen efter bevis i pärmarna sen någon på Svenska Dagbladet kommit på att det fanns konstigheter att hämta om man granskade vilka som anställdes lokalt på de svenska ambassaderna.
’Du vet, en del ambassadörer är inte riktigt navlade. De anställer fruar och vid-sidan-av damer i vad som helst bara för att få behålla husfriden. Tokfransen Henrik Brending är ju värst, han gifte ju sig lokalt på gamla dar och för biståndspengar anställde han frun, svägerskan och svågern. Vips köpte släktklanen varsin Mercedes för pengar som skulle gå till ett projekt för handikappade barn. Behövs för att åka ut och titta på projektet, sa Brending när Svenskan ringde. Knuten var bara den att det inte fanns kvar några pengar till själva projektet. Och nu har bilarna försvunnit. De stals alla tre under en och samma natt. Det blir kul när det kommer ut. Men Bredning ska ju gå i pension så det blir ingen cirkus med det.’
I övrigt hade han träffat doktor Flodfors efterträdare som sparkades för tio år sen. Flodfors var ju av den sorten som krävde att de manliga besökarna på kliniken skulle dra av sig kalsingarna på kliniken och sen tittade han närsynt på klenoden och frågade han hur det varit med kärlekslivet under utlandstjänstgöringen. Hm, sa man, jag kom hem för två år och nu är jag här för halsont. Visst ja, sa Flodfors och skrev ut en hostmedicin som blev gratis eftersom Flodfors skrev på.
Flodfors efterträdare fortsatte traditionen fast med yngre damer som fick ta av sig kläderna varpå han handgripligen undersökte stuss och bröst. Det höll ju inte länge. Han fick silkessnöret med tre årslöner och efterträddes av den nuvarande hederspricken.
’För tre årslöner köpte snuskhummern sen ett hus på Djursholm och fick jobb på KS. Några år senare sålde han huset med en jäkla vinst, flyttade utomlands och fröjdade sig med späda filippinskor. Jag träffade honom på NK. Nu är han hemma, blek och tärd och viskade att han jobbade ideellt på en HIV klinik. Så kan det gå. Härligt väder idag, va?’ sa Antonsson och kapsylade av en kall Staropramen.
 
Comments: Skicka en kommentar


Det är som Plinius säger: varje människa är ett utmärkt undervisningsmaterial för sig själv om hon kan spionera närgånget på sig själv.

Montaigne II:71

ARCHIVES


Powered by Blogger