Aha, nu har statsministern plötsligt fattat att det finns ett folkligt motstånd mot the Eurostate. Efter ett besök i Berlin säger han i Dagens Eko att det är fel när svenska skattebetalarnas pengar ska gå till östländer som har minimala skatter eller inga skatter alls för de rikaste medborgarna.
Detta kan skapa, som termen i detta fall lyder, spänningar. En annan benämning skulle kunna vara att de som en gång förbländades av elitens fyrverkerier nu inser att den frihet eliten talade om bara var elitens frihet. Inte var det frihet för Andersson och Pettersson och Lundström inte. Det kommer deras söner och döttrar att få uppleva inom kort när våra vänner på andra sidan Atlanten viftar med fingret och vill ha den europeiska kanonmaten i uniform och kängor.
Visserligen var det en korrekt och intressant iakttagelse, men den kan också appliceras på länder i Afrika, Asien och Latinamerika dit Sverige skickar bistånd. Varför ska svenska skattebetalare pytsa in pengar i länder där den inhemska feodalklassen lever i sagopalats och inte bidrar med en örtug för att lindra fattigdomen i det egna landet?
Var och en som tagit en drink hemma hos denna vulgära klass kan inte annat än förstummas åt vanvettet. Jag minns en natt för många år sen när husets herre efter några glas glatt förklarade att han var utomordentligt nöjd med det internationella biståndet som, enligt hans mening, förhindrade att gerillan fick alltför många proselyter. De fattiga borde, menade han, packa sina ränslar och ge sig av till Europa där de kunde sköta hushållsarbetet så att de europeiska kvinnorna kunde bli jämställda med de europeiska männen. Är det inte det kvinnorna vill? hojtade han som varit i Europa och träffat energiska damer inom den svenska administrationen.
