En fyrhjulsdriven stadsjeep och hämtade oss fem på morgonen. Vytautas var en långsmal asteniker i femtioårsåldern. Han körde ned till hamnen där vi tog färjan över till Kurilska Näset, den tog tio minuter, och körde sen några kilometer på den smala landtungan. Längst ned finns den fashionabla badorten Nida med Thomas Manns gamla sommarhus och ett hamnområde som påminner om Simrishamn. Kurilska Näset fortsätter sen till ryska Kaliningrad.
Vi fick en stadig frukost i ett gammalt trähus som var dekorerat med rådjurshorn och uppstoppade vildsvinstroféer på omålade stockväggar. Det var hembakat bröd, stekt fisk, kaffe och en stor jaktsnaps.
Sällskapet var internationellt: litauer, fransmän, italienare, britter, spanjorer och portugiser. Efter frukost placerades vi ut i skogen. Det var flera minusgrader och ett lätt snöfall som försvårade sikten.
Man kunde höra hundarna skälla i fjärran och havet ryta på andra sidan sanddynerna.
Vi väntade och styrkte oss med kaffe ur medhavda termosar.
Plötsligt kom vildsvinen. Det gick fort, ohyggligt fort, jag hann knappt få upp bössan förr än de andra gav eld. Skotten kom så snabbt att det lät som om det någonstans funnits en gammal vattenkyld kulspruta på lavett.
Mörka djurkroppar dunsade mot den snötäckta marken. De djur som inte hann undan försvann skrikande bort mot skogen.
Och så kom nästa våg av djur, de störtade mot oss som en skvadron svartmuskiga djävlar och även den attacken möttes av tät eldgivning som slet djupa hål i den anfallande styrkans led.
Det var då jag förstod att alla utom jag var militärer och hade grundlig vapenträning. Även om jag hann skjuta så skulle det säkert inte ha blivit någon träff.
Jag såg en halvvuxen hona springa bland träden. Hon hade tappat bort flocken och var förvirrad. Med ens stannade hon och stod stilla med sänkt huvud. Ett skott avlossades till vänster om mig och kroppen slungades till marken. Varför stannade hon? Förstod hon att hon skulle dö och gav sig till oss människor?
När vi återsamlades låg sju döda djur på den frusna marken. Det stank rått av blod och vildsvinsskit medan vi drack vodka och mumsade på saltgurkor.
Sen klev vi in i bilarna och kördes till ett modernt hotell där vi var de enda gästerna.
Jag skriver det här sittande vid ett fönster. Rakt ned ser jag en tömd swimmingpool som täckts med en presenning. Diagonalt över presenning löper ett djurspår i snön. Det måste ha varit ett litet djur för annars skulle presenning ha gett vika och djuret störtat ned i gropen.
