Av någon anledning somnade jag på soffan och vaknade vid halv tio. Plötsligt kom jag ihåg att jag hade slut på snuset och för att rädda morgonandakten gick jag till Seven-Eleven vid Nytorget. En kaffe på morgonen utan snus vore som att försöka göra pannkaka utan ägg.
Majid stod bakom disken på Seven-Eleven. Han såg lika trött och hålögd ut som vanligt.
’Du jobbar kvällstid. Jag trodde att ägaren försökte slippa de här passen,’ sa jag.
’Äh,’ sa Majid och flinade. ’Flickorna vill inte jobba fredagar, de tycker det är så äckligt. Det är en kille. Han står utanför och kollar när de är ensamma och så kommer han in.’
’Blottare?’
’Han köper en porrtidning och ett paket dambindor och så flinar han mot dem. Det är en liten, smal kille som ser skitkorkad ut. De kallar honom för Hammaren i Huvudet.’
’Har han varit här?’
’Han vågar inte nu. Han står på andra sidan.’
Jag gick ut. Under taket vid Stadsmissionens Second Hand-butik såg jag skuggan av en människa. Någon som stod och glodde in i affären med näsan tryckt mot fönsterglaset. Hammaren i Huvudet. Hur kan man kalla en människa för det?
