Vi har nu flyttat över hennes saker till lägenheten på Söder Mälarstrand. Det är en vindsvåning med en närmast magisk utsikt. Hela norra stan utanför fönstret. Kungsholmen med billjusen, Västerbrons fjäderlätta kontur, Stadshusets scenografi, Riddarholmen, Gamla Stan och båtarna som stävar fram över Riddarfjärden.
Jag tror att jag ska ta med mig min starkaste tubkikare nästa gång. Undrar vad folk har för sig i lägenheterna på Norr Mälarstrand. De sitter knappast i länstolen med en god bok och lyssnar på Brahms, den sortens människor är i utdöende och finns garanterat inte bland dem som bor på Norr Mälarstrand. Som i alla andra hushåll glor de på dumburken, checkar aktiekurserna på dataskärmen och putsar golfklubborna i väntan på nästa års säsong.
En trappa ned i huset där Mena bor ligger representationsvåningen med ett vardagsrum stort nog för trettio personer på drinkparty. Köket är utrustat med det senaste, sovrummen små men acceptabla, badrummet har jacuzzi, i själva bastun finns ett kylskåp så man kan ta en kall pilsner sittande på laven och från vilrummet utanför bastun kan man se natthimlen.
Tvårummaren har säng, soffa, fåtöljer och ett litet kök utan köksutrustning. Allt med vita stenväggar och ett vackert klinerkgolv i en ljusbrun ton..
Mena var överlycklig och sa att här skulle hon trivas. Nu bodde hon mitt i stan, ändå en smula avsides. Inga grannar visserligen, huskomplexet var stort, i just den här avdelningen fanns bara kontor, det var helt öde efter sex eller sju på kvällen.
Jag lämnade henne, köpte mat och sen ska hon komma hit. Imorgon blir det färdigt, säger hon, och då ska vi äta middag i hennes lägenhet.
