Något besynnerligt inträffade idag på morgonen. När jag var i arbetsrummet och läste insåg jag att det fanns någon annan i våningen. En tjuv, tänkte jag och satt panikslagen kvar. Jag tittade på macheten jag köpte på loppmarknad i Spanien. Skulle jag ta ned den från väggen och möta tjuven? Ögonblicket därefter tänkte jag att om tjuven var beväpnad så skulle han attackera mig och det skulle bli handgemäng. Eller så var han beväpnad med skjutvapen och skulle skjuta mig för att jag hade macheten i handen.
Jag reste mig upp. Gick tyst genom rummet, ut i serveringsgången och närmade mig köket. I köket stod en vacker kvinna i vita, minimala trosor och med bysten blottad. Hon blev lika förvånad som jag och slet åt sig en tröja för att dölja sin nakenhet.
Vi stirrade på varann en god stund innan jag fattade att hon ville att jag skulle gå så att hon kunde sätta på sig kläderna.
’Jag är den nya städerskan,’ sa hon på spanska. ’Jag kan bara komma på onsdagar.’
’Det visste jag inte,’ sa jag. 'Den andra kommer alltid på fredagar.'
’Frun sa det gick bra.’
’Hon måste ha glömt berätta det för mig.’
’Storstädning idag,’ sa hon och öppnade dörren till städskrubben och började ta
fram dammsugaren.
Jag gick tillbaka till arbetsrummet, men insåg snabbt att jag inte kunde få läsro om det var storstädning. Därför packade jag portföljen och tänkte resignerat att jag skulle sätta mig på Riksdagsbiblioteket.
När jag stod på gatan kom jag att tänka på att hustrun alltid brukade ställa fram färskt bröd åt städerskan. Alltså köpte jag färskt bröd, återvände hem utan att hon såg mig, la brödet på ett fat i köket och gick sen iväg till arbetet.