Tom sover fortfarande medan jag sitter här på morgonen och läser om sorgemanifestationerna i Madrid och lyssnar till BBC News. Alltsammans gör mig oerhört sorgsen och beklämd. Bomberna på pendeltågen i Madrid är en lika feg handling som när israeliska attackhelikoptrar hovrar över palestinska samhällen och avlossar missil på missil mot personbilar och bostadshus.
Vilka ligger bakom? Nationalistiska galningar eller religiösa galningar? För den nuvarande spanska regeringen är det en given ryggmärgsreflex att peka nationalister. Något som understryks av att man pressat Säkerhetsrådet att utan bevis peka ut baskerna. På så sätt slipper man inför söndagens val diskutera om att Spaniens stöd till våra vänners ockupation av Irak kastat in landet i ett allvarligt säkerhetsläge.
Skulle nu det här inte vara ett baskiskt attentat blir situationen ytterst prekär för stora delar av Europa. Inte bara Spanien är hotat utan det gäller även Italien, Polen, Storbritannien, Danmark och de andra europeiska nationerna som aktivt slutit upp bakom våra vänners brutala politik i Västasien.
Är det religiösa galningar bakom attentatet i Madrid så har stridszonen utvidgats till europeiskt territorium. En stridszon som dessutom är geografiskt mer lättåtkomlig för attacker än hos våra vänner på andra sidan Atlanten.
I förlängningen ligger det stora kriget mot en fiende i öster. Det kommer att passa den europeiska eliten utmärkt ty krig har alltid varit utmärkta för att ena nationer.
Jag hör på BBC att högerregeringens företrädare buades ut under sorgemanifestationerna. Ert krig, våra döda, skanderade man. Det är precis så det är.
En sak är i varje fall klar. Jag vaknade på morgonen och hade löst problemet med datumserien som fanns i Herberts dokument. Jag rusade upp och prickade in tidpunkterna i min kalender. Då kunde jag se att det var datum som uppträdde med femveckors intervall. Jag har själv liknande datumserier i min egen kalender. Min slutsats är den att det är fråga om sammanträdesdatum.
