När jag igår kväll satt i bilen på Södertäljevägen in mot staden så ringde Tom. Han darrade på rösten när han sa att han och Lisa skulle gå skilda vägar. Så blev han tyst. Jag vet inte vad tystnade betydde, men jag skyndade mig att säga att det var självklart att han skulle få bo hos mig.
Jag tänkte att vi bor ju rymligt, dotterns rum används inte och vi skulle båda två kunna bo här utan att störa den andre.
Tom kom med en väska, han slängde bilnycklarna på hallbordet och svor över att det var så svårt att hitta parkeringsplatser på Söder. Jag såg på honom att han behövde lugna ned sig så jag öppnade ett par öl, ställde fram Vikabröd, smör, inlagd sill och kall potatis. Till det drack vi öl och ett par snapsar. Det är rejäl föda för män vissa stunder i livet. Då passar inte sallad, inte avokado med räkor och korslagda dillkvistar, ingen staffage ska omgärda det väsentliga.
Vi satt i köket och pratade. Lisa och han hade grälat om en struntsak och plötsligt skrek Lisa att han kunde flytta. Det var hennes lägenhet, skrek hon. Då packade Tom sin väska, tog bilnycklarna och gick. Först tänkte han ta in på hotell, men ändrade sig och ringde mig.
’Hon har träffat en annan. Jag är säker på det. Fast det skiter jag i,’ sa Tom.
’Vad ska du göra nu?’
’Jag tänkte bogsera på båten till Strandvägen och bo där, men just nu finns ingen plats och dessutom blir det kallt,’ sa Tom. ’Fast om ett par veckor är det fixat.’
