Julietta hade inflyttningsfest på lördagskvällen. Nu hade hon äntligen fått lägenheten som hon ville ha den, möblerat så att den inte liknande någon annan lägenhet här på South of Folkungagatan och dessutom varit i London tillsammans med Agnes Nykvist och köpt kläder för att vara säker på att hon var den mest originellt klädda på festen.
Ja, det var ju inte en fest dit man går iförd grå hajskinnskostym eller ämbetsuniform. Det var en typisk kväll för min senapsbruna manchesterkavaj med svarta jeans och ett knippe kondomer i innerfickan.
I vilket fall som helst hämtade jag Agnes Nykvist i nästa port. Hon bjöd på en skvätt Black Russian innan vi travade iväg de få kvarteren bort till Julietta.
Jag hälsade henne med kyss på kind, och hon presenterade mig för sin numera stora kärlek Gaffa. Han är filmtekniker och har axellångt hår, skinnväst med Hultsfred i röd text på ryggen och en kula piercad i tungan.
Lägenheten var smockfull av Juliettas bekanta, det vill säga våra gemensamma bekanta och alla de där människorna utgör den lilla film- och teatervärlden i detta norröna lilla land. Alla känner alla, en del talar man illa om, andra prisar man. I den här lilla Knutbysekten är de manliga regissörerna som feodalherrar med en odisputabel
jus prima noctis över den flock unga mjälla skådespelerskor som släpps ut på marknaden varje år. De manliga skådespelarna får förse sig när regissörerna plockat russinen ur kakan. Ve den potente skådis som inte förstått tågordningen, han bör se sig om efter en annan yrkeskarriär.
Festen blev lika trevligt kaotisk som den hemma hos Agnes, vinet skvimpade, kläderna låg som rullstensåsar på hallgolvet, hämtmaten var asiatisk, vinpaketen försvann i snabb takt och Miles Davis melodislingade tills det var dags för Creedence och Bruce Springsteen.
Jag pratade länge med en tunn kvinna, hon var mycket kortare än jag, försvann ofta ut på balkongen för att röka och hade ett fascinerande snabbt sätt att röra sig. Hennes namn var Desdemona och vi dansade, hon klämde sig mot mig och jag tänkte att Mena har försvunnit och Astrid, tja, med Astrid blir det ingenting..
När jag klev in i lägenheten på Hornsgatan såg jag stora filmaffischer med Desdemonas ansikte. Jag mindes att jag sett en film med en scen där hon var naken. Det var den filmen som katapultade ut henne på en internationell karriär ett tag och fick kvällstidningarna att skriva om hennes kärleksaffärer med popmusiker och filmstjärnor.
Jag tänkte att hon kanske trodde att jag var i branschen, men det sa hon att hon visste att jag inte var. Jag gav bara henne en känsla av trygghet, sa hon som uppenbarligen var en dålig människokännare.
