’Jag har ett möte här i Rom,’ sa jag till hustrun i telefonen.
’Du blir mer och mer europeisk.’
’Tur att man inte är polack och måste ansöka om arbetstillstånd.’
’Äsch, det fick Polen för att de bråkade i december.’
’Var det inte rörligheten som var det fina med The Eurostate?’
’Nu tycker jag inte att vi ska gräva ned oss i teknikaliteter. Du firade väl kvinnodagen igår?’
’Självklart.’
’Vi kvinnor måste hålla ihop mot de patriarkala strategierna.’
’Jovisst.’
’Hur går det med städerskan när du inte är hemma på fredag? Du vet att det är storstädning?’
’Det glömde jag,’ sa jag och tänkte på brödet från konditoriet som städerskan alltid fick när det var storstädning.
’Då ringer jag Maria och ber henne köpa bröd. Hon är ju en sån pärla,’ sa hustrun.
'Du vet att städerskan är laglig numera. Det är en dom i Göteborg som gör att vi inte behöver hålla det hemligt längre.'
'Jag vet det. Alla här nere blev så glada när vi hörde det. Utvecklingen går framåt, kära du.'
