Här i Bruxelles var det soligt och varmt. Jag drack en kaffe på en bar efter att ha slängt in mina saker i hustruns våning. Vid bardisken stod en man som sa att han arbetat i Madrid.
’Det är för djävligt med terrorister,’ sa han.
’Jag fattar bara inte varför de gör så här,’ ljög jag för att se hur han resonerade
’Det är så meningslöst,’ sa mannen.
’Tror du att det har nåt att göra med att de har invaderat Irak?’
’Du vet, terrorister är bara tokiga. Hemma där jag växte upp hade vi en tokig präst som sa att det var syndigt att spela kort under högmässan. Det är sånt folk som blir terrorister,’ sa mannen.
Mannen hade en poäng. Det han sa, men inte fullt så där akademiskt, var att man inte ska blanda ihop religion och politik.
Jag undrar vad han skulle tycka om det idiotiska franska förbudet mot slöja i skolan? Skulle han ha sagt som våra förfäder under upplysningstiden att religion ska vara en privatsak och staten ska inte lägga sig i vad folk tror?
När jag kom hem till hustruns lägenhet slog jag upp ett glas irländsk månskensdryck och lyssnade och tittade på BBC. I Europa hade det vid lunchtid varit tre tysta minuter för de oskyldiga som dog.
Ingenting sas att våra vänner på andra sidan Atlanten hade gjort detsamma för offren för terrorismen i Madrid. När terrorn slog till mot dem var det annat ljud i trumman. Fast det är klart. Vad bryr sig de om en handfull europeisk kanonmat som sprängs ihjäl i deras heliga korståg för att garantera deras kontroll över oljan? Fel av mig. Mittåt! Jag menade förstås i deras heliga korståg för demokratin.
