För att komma till Skärholmens centrum gick jag från T-banan och över ett torg där orakade män sålde grönsaker och frukt mycket billigare än vad jag betalar i mina kvarter på Söder.
Inne i huset fanns en galleria där gågatorna var överbyggda med glastak, stengolven blanka och butikskassorna datoriserade hos H&M och Intersport och Pressbyrån.
En trappa ned ruvade Zuqhen i källardunklet. Där luktade det damm, rå betong och stekos från hamburgerbaren. Takhöjden var låg, golvet gick i vågor och nakna lysrör rullade ut en blekvit källardimma över gångarna som slingrade mellan bord och bodar byggda av spånplattor och masonitskivor. Här fanns frisörer, urmakare, gravörer, resebyråer, instrumentreparatörer, skräddare, skomakare, penningväxlare, valutaförmedlare, försäljare av leksaker, möbler, skivor, böcker, husgeråd, använda kläder, skor, persiska mattor, kristallkronor, hemelektronik, datorer, förstärkare, mixerbord, serietidningar, nyckelringar, bondfångare, storljugare, bedragare, piratkopierad musik, piratkopierade filmer och allt det andra som transponerats för att sippra ned till zuqhens dunkel från de ljusa tempelhallarna en trappa upp. Här fanns till och med en man som erbjöd sina tjänster som brevskrivare för analfabeter som ville komma i kontakt med släktingar i det gamla landet.
Jag strövade omkring en stund, lyssnade till arabisk pop, latinamerikansk pop, libanesisk pop och drack en kopp kaffe, men Ronaldo dök inte upp. Då gick jag till urmakaren och frågade vad ett batteribyte skulle kosta. Det var mycket billigare än att byta hos urmakaren på Folkungagatan. Jag satte mig medan urmakaren skruvade isär klockan. Han vände och vred den mot ljuset.
’Fin klocka,’ sa haJag sa att jag letade efter en kille som hette Ronaldo och beskrev hans utseende.
’Fråga hos Hadji,’ sa urmakaren och pekade bort mot resebyrån.
Jag fick vänta en stund på Hadji. Under tiden lyssnade jag på en man som på arabiska beställde en resa till, om jag förstod det rätt, Pakistan. På väggen i resebyrån hängde en tavla med Koranen till vänster, gudens namn på arabisk text till höger och i mitten en klocka med arabiska siffror.
Hadji var en skäggig man i sextioårsåldern, han såg ut som han var från Pakistan. Han bar virkad vit islamisk mössa och grå kostym med vit skjorta utan slips. Han sa att han mycket väl visste vem Ronaldo var och att han just nu satt på kaféet bredvid Munirs Livs.
’Munirs livs?’ sa jag.
’En affär som har allt utom gris. Du vet.’
Jag gick upp i ljuset från skuggorna i zuqhen, passerade genom de ljushyllta konsumtionshallarna designade av högskoleutbildade marknadsförare och över torget där den kyliga vinden rev och slet i grönsaksförsäljarnas plastskynken.
’Man kan inte lita på kvinnor,
amigo,’ sa Ronaldo filosofiskt.
’Hon måste ju bo någonstans.’
Ronaldo nickade: ’
Bueno, du ska höra med señora Bertrand, alla argentinare känner henne.’
’Är det hon som dricker mycket vin och lyssnar på Carlos Gardel och Astor Piazolla?’
’
Si, prova senare, hon sover länge på dagarna.’
