Bjöd dottern på en tidig och absolut inte frugal frukost. Hon är full av liv och längtar till vännerna i Paris. Det var en vuxen kvinna som satt med mig vid bordet. Hon är nu den nästkommande generation som så ivrigt trampar mig på hälarna när jag tror mig skynda raskt genom livet.
Vilka metamorfoser ser jag inte dagligen att ålderdomen åstadkommer hos flera av mina bekanta! Det är en mäktig sjukdom som smyger sig på oss naturligt och omärkligt…. Trots alla mina förskansningar märker jag att den vinner insteg hos mig, fot för fot. Jag kämpar emot så mycket jag orkar. Men jag vet inte själv vart den för mig till slut. Montaigne III:58
Hon sa att Belgien är ett märkligt, slutet och delat samhälle. Vänskapskorruptionen är monumental. Fifflandet och myglandet genomströmmar samhällets blodomlopp. De kulturella och språkliga grupperna bevakar misstänksamt sina rättigheter och vägrar att kompromissa för att bli en nation.
Egentligen är det komik att man placerat huvudorten för projektet The Eurostate i det här splittrade, genomkorrumperade landet. Eller så är det inte så. Det är så här the Eurostate kommer att bli.
Dottern sa att aktiviteterna på söndagarna är Belgien i ett nötskal. Först knallar familjerna till kyrkan i ganska god tid för att hinna skvallra och kasta ett öga på den vänskapskorruptionens faktura som anlänt. När mässan är slut inträder den stora galoppen. Familjerna rusar i full karriär genom stan för försäkra sig om de bästa platsen på puben. Där dricker man öl, sorterar posterna på vänskapskorruptionens faktura, diskuterar priset för varje vara och dricker ännu mer öl. Sen går kvinnorna hem med barnen för att göra middagen. Männen sitter kvar, diskuterar olika strategier och fortsätter att bälga öl med vännerna tills det blir dags för att vackla hem till middagen. Kvar sitter de yngre och studenterna som fortsätter att dricka öl tills det tar stopp. Sen är det tyst och tomt på gatorna. Blott TV:n brölar och överröstar de belgiska snarkningarna.
