Världen sipprade så sakteliga in i mitt liv när jag lyssnade på Dagen Eko i duschen och hörde att den israeliska armén på sitt vanligtvis hjältemodiga sätt hovrat med en attackhelikopter över palestinska bostadshus och skjutit ihjäl några palestinier. Inslaget avslutades med något i stil med att fyra palestinier dödades varav en uppges vara ledande medlem av islamiska Jihad.
Man bör notera ordet ’uppges’. Alltså att uppgiften härstammar från den israeliska informationstjänsten. Detta för att understryka att det israeliska terrorattentatet inte på något vis kan jämföras med de alltid lika moraliskt klandervärda självmordsbombarna som kommer från de alltid lika fanatiska muslimska grupperna.
Därefter placerade jag mig med kaffet i arbetsrummet, satte på SR klassiskt på webben och läste i helgens samlade morgontidningar om de religiösa fanatikerna i Knutby. En grupp som liksom en hel del andra frikyrkor ser staten Israel och dödandet av palestinier som ett gudomligt projekt.
Norska tidningar har visat en bild av den trinde pastorn i Knutby som lovar den israeliske ambassadören i Sverige allt stöd i det hjältemodiga dödandet av palestinier. Det vill säga dödandet sker ju för ett högre ändamål och kan då alltså inte vara fel.
Religion handlar alltid om sex och död. Uppenbarligen har församlingsmedlemmarna i Knutby gökat ganska friskt laget runt och pastorn varit den som fått jackpot och tagit hem de snyggaste. Sen har det givetvis blivit gräl om pengar och om vem som ska pippa med vem och då har pastorn löst konflikten genom att ha ihjäl den som blockerade porten till himmelriket. Det vill säga möjligheten att pippa med den som för tillfället stod högst i gunst.
Javisst, det är solkigt och tarvligt, men jag gissar att det inte är mindre solkigt och tarvligt i de andra bönehusen runt landet, givetvis med undantag för att det inte hör till vanligheten att de gudliga herdarna har ihjäl sina avlagda damer.
Nu har gatan vaknat utanför. Det är dags att gå.
