Tog en öl med Tom efter jobbet på KB på Smålandsgatan. Han sa att det var trist det där med Annika, Lisa hade haft svårt att sova efteråt, hon hade suttit uppe nästan hela natten och tittat på TV. Han hade som vanligt sovit som en stock.
’Vill du följa med på en ny vildsvinsjakt? Samma plats och samma gäng plus lite nya.’ frågade han när vi stod på Norrmalmstorg och jag skulle gå till bussen.
’Jag tror inte jag hör hemma i det där sällskapet,’ sa jag.
’Var det inte intressant?’
’Jovisst, fast jag tror jag ska hålla mig utanför såna sällskap. Du vet, jag är en neutral tjänsteman,’ sa jag.
’Okey, men i så fall vill jag att det här stannar mellan oss. Det kan vara lite känsligt.’
’Självklart,’ sa jag och sprang till 47:ans buss.
Det var kallt att gå den långa vägen runt Skansen, men när jag kom in i värmen bjöd Astrid på en gryta med
bachalau och till det drack vi
vinho verde. Vi åt i köket, där var det varmt.
’Varför bär du alltid med dig din dator?’
’Jag kan få en idé som jag behöver i jobbet och eftersom jag glömmer lätt måste jag skriva ned den. Kanske maila den,’ svarade jag.
Efteråt drack vi kaffe i hennes sovrum. Hon hade en stor TV vid sängen. På ett bord låg en hårborste med skaft av pärlemor som hon ärvt av sin mor.
’Han var en lovande sekreterare på ambassaden. Han är visst i Paris nu,’ sa hon när vi talade om Joao.
’Det stämmer,’ sa jag ’Våra vänner på andra sidan Atlanten kräver ju visum när ni ska besöka dem. Jag tycker det är kul att landet kräver samma sak av dom och kontrollerar deras medborgare på samma sätt. Dom är visst förbannade.’
’Dom säger att vi bor på deras bakgård,’ sa Astrid. ’Joaos hustru heter visst Maria. Hon går till frisören ganska ofta.’
’Jaha.’
’Fattar du inte?’
’Nej.’
’Hon gör det för att inte visa att hon är afrikanska.’
’Hon ser inte sån ut.’
’Hon permanentar håret så att det inte ska vara krulligt.’
’Det syns inte.’
’Det är ju därför hon går till frisören.’
’Sånt ser inte jag.’
’Man kan kontrollera det trots att dom rätar ut det. Titta här,’ sa Astrid och svepte undan lakanet och särade något på benen. ’Dom har det krulligare här än vi har det.’
’Visa mig,’ sa jag och böjde mig fram.
Nu lärde mig Astrid några ord på
pretoguese. Jag lärde mig skillnaden mellan
caralho och
katuta. Astrid fnittrade hela tiden hon uttalade orden. Jag lärde henne de svenska motsvarigheterna och då ropade hon ännu mer fnittrande alla de ord hon nyss lärt sig.
Lite senare när jag sa att hon hade lätt för att lära fick jag på lek en örfil till tecken på att jag skulle hålla tyst med de skamliga orden.
