Strax före elva tog Agnes och jag 46:an till Karl XII:s torg. Hon ville se en fotoutställning på Kulturhuset. Den hette Speglingar och handlade om fyra kvinnor som klädde ut sig. En av de fyra kvinnorna var piga på 1800-talet hos en rik herre med sado-masochistiska böjelser. Deras seanser var avfotograferade, inget naket, bara poser där det framgick att den rika herrn gillade att slicka pigans fötter när hon var svettig och smutsig. Hon bar också en kedja med ett hänglås runt halsen, till låset hade den rike herrn nyckeln. Av utställningstexten framgick att pigan var stolt över att vara svettig och smutsig.
Flera svartklädda kvinnor med fyllda NK-kassar och läsglasögon betraktade allvarligt fotografierna. De svartklädda kvinnorna var sannolikt inte pigor.
Plötsligt kom Julietta med flygande hår och bad om ursäkt att hon var försenad. Utan att fråga hade Agnes hade bjudit med henne. Det enda jag kom på att säga var att vi måste skynda oss till Liljevalchs. Julietta sa att på Brunkebergstorg utanför hotellet var det bäst chans att få tag på taxi.
När vi skyndade runt Kulturhuset kom en yngling springande uppför Beridarebanan med ett par byxor i handen. Ynglingen hade en vit keps över sitt kolsvarta hår.
’Ta fast tjuven!’ ropade en blond man i röd tröja med texten
stadium och jagade efter ynglingen som slängde från sig byxorna precis framför oss och försvann nedåt Fredsgatan.
En taxichaufför klev ur en bil och öppnade dörren åt Julietta och Agnes. Diskret plockade han upp byxorna och la dem i bagageluckan.
Vid Liljevalchs väntade Astrid och de andra. Äntligen har Vårsalongen blivit något se, det var vi alla överens om. Borta var bilderna med raserade stenmurar, sovande katter, förfallna hus och sommarängar med hotande skyskrapor i en fjärran horisont. Nu var det konst.
Jag som sällan är förtjust i fotografier stod länge och tittade på Paul Hodgsons bilder. Blundar jag nu kan jag se dem på näthinnan. Samma sak med Åsa Danielssons akryler. En dag ska jag gå dit ensam.
Just nu är vi tillbaka i huset. Det är ett stort sällskap, nästan alla trevliga grannar är bjudna. Till min fasa har de också bjudit in Glottén. Just nu pratar han golf med Astrid som verkar intresserad. Leo glor mörkt på Julietta som konverserar Hasses unga skådespelardam. Feministdocenten Mona dricker vitt vin med Agnes. Tomas och John står i köket. Jag har smitit ned för att hämta Desmarées tavla som jag ska visa. Ingen märker om jag är borta några minuter extra.
Det ringer på dörren. Jag måste avbryta det här.
