På eftermiddagen tog vi planet hem.
’Vem var den där Otelo som du talade om?’
’En portugis som fick idén till det här med att vi möts en gång i månaden eller så. Han började med att engagera sina kollegor och sen blev det fler och fler över hela Europa. Det har gått fort, mycket fort att få ihop folk.’
’Otelo,’ sa jag och tänkte att det var namnet på ett sällskapsspel.
’Har du träffat Otelo?’
’Jag tror inte ens att Otelo är hans riktiga namn. Vilket namn använde du när du presenterade dig?’
’Jag kallade mig för Botulf i Gottröra.’
Tom gav mig en snabb blick. Jag tror inte han visste vem Botulf i Gottröra var, men stämningen var inte den att jag skulle berätta det för honom så jag frågade:
’Varför tog du med mig på det här?’
’Det var ju bara en vanlig jakt.’
’Lägg av.’
’Jag ville du skulle få veta vad som rör sig ute i Europa.’
’Ett tag trodde jag att jag var på Balkan och att vi var bland kroater eller slovener eller montenegriner som talade om hotet från ett storserbiskt rike.’
’Äh,’ sa Tom. ’Fattar du inte att det är något fel när det kommer ett gäng fifflare som ordnar folkomröstningar och när det inte blir som de vill så ordnar de folkomröstning igen och igen tills de får som de vill.’
’Är inte det folkets vilja?’ sa jag.
’Var det en halv miljard de använde för att få folk att rösta som de ville i september? Har du sett publiken på en popkonsert? Har du inte sett hur gitarrknäpparna kan få dem att dansa precis som de vill? Hur mycket kan man inte göra med en halv miljard? Jag bara undrar.’
När han sa det tänkte jag på vad Rickard berättade i somras. De var ute med båten i skärgården och satt på en enslig kobbe och drack kaffe. Då kom det en ung man i roddbåt. Han rodde energiskt, hade på sig en nylonjacka med en politisk text och klev i land på kobben. Han gav dem glättade broschyrer, ballonger, dekaler, flaggor och rockmärken och uppmanade dem att rösta som eliten ville att de skulle rösta. Rickard frågade honom varför han inte låg i solen som alla andra under semestern. Jag får lön för det här, svarade den unge mannen och rodde energiskt iväg med sitt politiska nipper designat av några intelligenser på en reklambyrå i Gamla Stan.
’Det var då jag visste att de inte skulle få som de ville,’ sa Rickard.
