Jag vaknade mitt i natten, kastade mig ur sängen och stod naken på golvet beredd till försvar.
Men det var bara tystnad runt mig. Jag lyssnade mot ytterdörren. De var dödstyst i trappan. Det gurglade lätt i ett rör, någon granne gick på toaletten eller spolade vatten.
Vad är det som händer med mitt liv?
Jag är rädd. Jag är fruktansvärt rädd. Finns det någon där ute i mörkret som vill skada mig?
Just nu sitter jag i badrummet och skriver det här. Badrumsdörren går inåt och därför har jag baxat in ett skåp som ska förhindra ett första angrepp. På tvättmaskinen har jag lagt min mobil och en gammal morakniv jag hittade i en av kökslådorna.
Aldrig jag ger mig utan att kämpa mot.
Jag är rädd.
Handen darrar när jag för den mot tangentbordet.
Jag hör att det susar i rören. Annars är det tyst.
En silverfisk kryper över golvet. Jag vet att den äter skit och hudflagor som faller från våra kroppar. Jag ser den tydligt. En liten skit som kryper precis bredvid min nakna fot, jag skulle kunna döda bara genom att bara flytta på hälen.
Silverfisken är släkt med trilobiterna från kambrisk tid. Den lilla skiten där nere är en av de äldsta levande djurarterna som finns och den lilla varelsen kryper utan rädsla på golvet. Bara en rörelse med foten och jag dödar den.