Jag ringde ordföranden för utredningen och berättade om inbrottet och sa att jag måste polisanmäla. Ordna det du, sa han och så gick jag till närpolisen på Tjärhovsgatan. De öppnar halv tio och stänger tre. Det skulle alltså betyda att en person som inte har ett arbete där man kan tänja på tiderna måste ta ledigt med löneavdrag för att anmäla ett inbrott. Jag måste säga att jag är fylld av beundran inför polismyndighetens serviceanda. Öppet då folk arbetar, och stängt då folk är hemma från jobbet. Kanske arbetstider för sjukvården eller brandförsvaret att ta efter? Jo, jag höll på att glömma att närpolisen har kvällsöppet till sju på onsdagar. Strålande, fantastiskt.
Om det här är ett sätt för konstaplarna att visa sitt missnöje med arbetsgivaren så är det kontraproduktivt. Allmänheten blir bara förbannad och tycker att polisen sviker.
När jag gjort min anmälan ringde mobilen då jag gick på Folkungagatan. Det var Mena och jag skyndade hem så att vi kunde prata över datorn. Vi tittade på varandra i webbkameran. Hon var som vanligt oerhört vacker.
’Jag tänkte på dig under helgen,’ sa hon.
’Jag har aldrig slutat tänka på dig,’ sa jag. ’Vi kanske skulle äta middag? Vart vill du gå?’
’Vi kan äta här,’ sa hon.
’Bara om du har bakat,’ sa jag och kände en våg av förväntan strömma genom kroppen.
