.comment-link {margin-left:.6em;}
I fyrverkeriernas tid
söndag, februari 08, 2004
 
Jag, min syster Marianne och hennes man Kurt åt middag med mor idag. Det var tidig middag med den traditionella söndagsmenyn: kalvstek med gräddsås, kokt potatis, mjuka burkärtor och vinbärsgelé. Den här gången fick jag deflorera steken då mor klagade över att hennes handleder värkte.
I köket huserade en ny dam. Det var en äldre colobianska vid namn Gloria. Hon var kraftigt byggd och hade korta extremiteter, hyn var apelsinfärgad och ansiktet som skuret ur en inkastaty.
Mor ansåg att Gloria var den bästa dam hon någonsin haft i huset, givetvis med undantag för Gunna förstås. Gloria städade, tvättade och skötte köket på en och samma gång, alltså samma arbete som två damer tidigare skött. Jag sa åt mor att om hon var så nöjd med Gloria så borde hon betala henne en summa motsvarande en och en halv lön för att få ha henne kvar.
’Man får inte skämma bort dom,’ sa mor.
’Snålheten kan bedra visheten,’ sa jag och fick en skarp blick av Marianne.
Marianne kunde tyvärr inte dölja att hon hade druckit tidigare på dagen. Kurt verkade inte bry sig. Jag undrar vad som är på gång i deras äktenskap. Marianne skåpsuper och Kurt har svällt upp som en ballong, han har fått en närmast grotesk kulmage och verkar stundtals andfådd när han rör sig.
’Restaurangmaten gör att man får viss embonpoint,’ sa Kurt och skrapade gräddsåsen från tallriken på ett sånt sätt att jag trodde att han när som helst skulle övergå till att slicka den ren.
Jag berättade också för mor om födelsedagsfesten på Torgilsnäs och hon blev mycket nöjd över att höra hälsningen från Toms far.
’Hur går det för den där slarvern Douglas? Den har aldrig kunnat göra något ordentligt,’ sa hon och burrade upp axlarna på det sättet som en del äldre kvinnor gör när de vill ge extra vikt åt ett påstående.
Kurt skjutsade mig hem. Marianne somnade i bilen.
’Hon är trött,’ sa jag.
’Numera är hon alltid trött,’ sa Kurt.
’Du då?’
’Jag är pigg som en trettioåring,’ sa Kurt.
 
Comments: Skicka en kommentar


Det är som Plinius säger: varje människa är ett utmärkt undervisningsmaterial för sig själv om hon kan spionera närgånget på sig själv.

Montaigne II:71

ARCHIVES


Powered by Blogger