Jag duschade och gjorde morgontoalett vid halv fem när tidningarna kom, det fanns inte längre någon anledning att ligga kvar i sängen och stirra i taket. Nu sitter jag här i arbetsrummet och fryser trots att det inte är kallare än normalt.
Det har snöat under natten, det ligger snö på taken och fönsterblecken på andra sidan gatan. För en stund sen hörde jag ljudet från en snöröjningsbil, de skramlar på ett speciellt sätt.
Det är en skrämmande känsla att veta att någon försökt ta sig in hit till det som är mitt mest privata liv. Min första tanke var att rycka på axlarna och säga att det var nog bara en förvirrad knarkare. Kanske var det så, men låssmeden förtydligade att det här var, som han sa, ett proffsjobb. Någon som visste hur man tar sig genom låsta dörrar hade forcerat ytterdörren, men hejdats av gallret jag lät installera för två år sen. Jag har ju mycket konst här och det finns en hel del som kan vara värdefullt för skrupulösa samlare. Det är säkert det som är förklaringen.
Men hur skulle den informationen ha kunnat nå fram till människor som tänker att de ska bryta sig in här och stjäla mina tavlor? Vem eller vilka av de människor som varit här har kontakt med sådana människor? Det är ytterst obehagligt och skrämmande.
Jag kan inte skaka av mig känslan att ha blivit exponerad naken inför främlingar som granskat min kropp med hånfulla blickar.
Det fortsätter att snöa, nu faller snön ännu tätare.
