.comment-link {margin-left:.6em;}
I fyrverkeriernas tid
söndag, februari 29, 2004
 
Jag avbokade planet, mötte Joao på en bistro och förklarade situationen.
’Jag vill inte använda mitt kreditkort,’ sa jag.
’Du är min vän och vänner hjälper man,’ sa Joao och följde mig runt i affärerna tills vi hittade en dator av samma typ som den jag nu har.
I lägenheten stoppade jag ett nytt telefonkort i mobilen, loggade in mig på nätet, skapade ett nytt hotmailkonto och skickade iväg Herberts scannade dokument till det nya kontot. Jag raderade Herberts dokument från den gamla datorn, flyttade över de resterande filerna till ett par cd-skivor och förde över dem till den nya. Jag formaterade hårddisken några gånger på den gamla bärbara, la cd-skivorna i ett vadderat kuvert och adresserade dem till huset på Kastö. Där skulle Bengtsson vittja postlådan och lägga kuvertet på sin hatthylla tills någon av familjen kom ut och han skulle komma över med vinterns post.
När det var klart tog jag metron mot centrum. Jag bar den gamla datorn i plastpåse och stoppade paketet i en papperskorg när jag gick upp vid Concorde. Som vilken turist som helst flanerade jag längs Avenue des Champs-Elysees och satte mig på ett Internetkafé. Där skapade jag för säkerhets skull ytterligare ett hotmailkonto, flyttade Herberts dokument till det nya kontot, drack en juice och åt en smörgås.
Jag tillbringade några timmar på Louvren, tittade speciellt på Gericaults Medusas flotte och tog sen metron till Pigalle. Det var mörkt när jag gick in genom porten på Rue Condorcet och hälsade på madame Lakatos.
 
Comments: Skicka en kommentar


Det är som Plinius säger: varje människa är ett utmärkt undervisningsmaterial för sig själv om hon kan spionera närgånget på sig själv.

Montaigne II:71

ARCHIVES


Powered by Blogger