Dotterns lägenhet här i Bruxelles är mycket fin. Tre rum och kök, centralt belägen, möblerat med TV och bredbandskopplad dator. Kan det bli bättre? sa dottern entusiastiskt. Därefter gick vi ut och åt mat på en närbelägen restaurang.
’Vad tycker du om vara i här i Bruxelles?’ frågade jag och tänkte på att hon just nu befann sig i The Eurostates politbyrå och umgicks med alla dess politiska kommissarier vars uppgift det var att få de trilskande medborgarna att förstå sitt eget bästa.
’Det är jätteintressant,’ sa dottern. ’Man möter så många fantastiska människor varje dag.’
’Så du tror på idén om The Eurostate? Eller löser du bara dina privata problem på arbetsmarknaden?’
’Mamma har sagt att du är jättecynisk om hennes arbete för att ena Europa.’
’Hon har alltid haft en blygsam uppfattning om sitt arbete, min kära. Du vet, man måste ju skämta ibland,’ sa jag milt och tänkte på att Blair, Chirac och Schröder var i Berlin för att bestämma sig för hur de skulle agera efter kaoset i december.
’Är det sant att du också flyttar hit?’
’Det är inte bestämt, men det finns en viss chans.’
’Vad ska du göra här som är så kritisk?’
’Du vet, Sigmund Freud påstod en gång att sexualiteten är det gemensamma för oss människor. Jag är inte riktigt säker på det utan tror snarare att det som förenar oss människor i den postindustriella eran är nödvändigheten att betala våra räkningar.’
’Så du gör det för pengarnas skull?’
’Finns det ett mer renhjärtat motiv?’
