.comment-link {margin-left:.6em;}
I fyrverkeriernas tid
onsdag, februari 04, 2004
 
Djallo bar en ljusblå boubou med vita byxor och en lika vit huvudbonad av typen båtmössa. Det syns inte att han har en silverring runt inre leden av fjärde tån på vänstra foten, jag vet det eftersom vi badat bastu.
Djallo kramade om mig och hämtade en whisky, whisky är mannens dryck. Jag har aldrig frågat Djallo om det där med Allah och alkohol, men en gång skrattade han och sa att det står inget om whisky i Koranen.
Djallo beklagade att det svenska stödet minskat och jag sa att jag också beklagade. Vad jag däremot inte sa, fast det visste nog Djallo, var att två revisionsgranskningar under tre års tid fastslog att inget av de berörda ministerierna hade kunnat förklara vart åttio procent av de anslagna svenska pengarna tagit vägen.
Jag minns att när Djallo hamnade i Stockholm och fick höra talas om de svenska politikerpensionerna så sa han att korruptionen i de afrikanska statsförvaltningarna skulle upphöra över en natt om de afrikanska ministrarna blev garanterade liknande ersättningar.
Jag tror det ligger en hel del i det han säger. Fast en hel del annat är det svårt att stoppa. Som den gången då jag satt på flyget och såg presidenten antilopgracila fru bläddra i en tjock bunt svenska hundralappar. När vi kom till Stockholm sprintade hon omedelbart i riktning mot NK och satte sprätt på de svenska skattebetalarnas pengar. Den gigantiska telefonräkningen på hotellet och minibaren som tömdes kväll efter kväll betalade hon inte heller. Det fick vi ordna i efterhand.
Efter en stund höll den vänlige ambassadören ett kort tal och erinrade om varför man hade mottagning och hälsade med detta landets alla svenska och internationella vänner välkomna. Vi applåderade artigt, mumsade köttpiroger, kycklingvingar och vitlöksmarinerade oliver.
Till min förvåning var också Astrid bjuden till mottagningen. Hon var formellt klädd, men det kunde inte dölja att hon var en attraktiv kvinna.
’Jag är fortfarande inte nöjd med hur tavlorna är placerade,’ sa hon.
’Vad tyckte väninnan från Ekerö om placeringen?’
’Jag för det på tal när det är klart. Det är visst en stor utställning på Liljevalchs, det var en lång kö för ett tag sen. Har du varit där?’
 
Comments: Skicka en kommentar


Det är som Plinius säger: varje människa är ett utmärkt undervisningsmaterial för sig själv om hon kan spionera närgånget på sig själv.

Montaigne II:71

ARCHIVES


Powered by Blogger