Det var middag hemma hos Gustaf och Annika. Musketörerna var där med sina respektive plus Annikas barndomsvän Louise och hennes man. Annika satt vid bordets ena kortända i en stor karmstol, Gustaf hade placerat kuddar kring kroppen för att stötta upp henne. Det märktes att hon var svag, hon talade med entonig stämma. Handrörelsen när hon förde gaffeln till munnen var oändligt långsam, det såg nästan ut som om det smärtade när hon lyfte handen. Hon drack ett halv glas vin till maten, läppjade bara på sherryn.
Louise jobbade på en kvällstidning och underhöll oss därför med inside information om sekten i Knutby. Hon hade ett antal märkliga bilder från pastorns härjningar i Indien där han dreglar över små finlemmade damer. Hon berättade att kvinnan som kallas Kristi Brud bär en förlovningsring med inskriptionen Jesus. Redaktionen hade därför på skoj gjort en artikel med vinjetten Sagan om Ringen del fyra Konungens Återkomst.
Vi fick alla varsin liten kopia på den ännu inte publicerade artikeln. Den illustrerades med en ytterst pedagogisk karta som visade samtliga inblandade på bild, ett flygfoto av byn med deras hus inprickade, släktskap och relationer samt de orgier som den sexualneurotiska frälsarivern gett upphov till. Den norske hingsten som var herde för flocken hade lagt upp ett ordentligt harem och de andra herrarna var inte sämre.
Pingstkyrkan har sannerligen lyckats ge inaveln ett ansikte.
’Snacka om buksvågrar,’ utbrast Tom och skrattade hjärtligt.
’Med så här många buksvågrar på en och samma plats garanterar jag att det är ytterligare en brunstig bock inblandad,’ sa Rickard. ’Var det inte så att mördaren satte ett skott i skrevet på kvinnan? Bara det är ett tecken på att det handlar om sex.’
’Men det är inte slut med det här,’ sa Louise och delade ut kopior med samma innehåll fast nu handlade det om medieföretagen i frihamnen och på Gärdet, fina banken, fina försäkringsbolaget och fina teatern vid Nybroplan.
Precis som sekten i Knutby fanns här nära släktband mellan ett stort antal människor, familjerelationer som om arbetena gick i arv och sexuella förbindelser som om det hade gällt en isolerad sekt.
’Knutby finns överallt i samhället,’ sa Louise.
Det blev en rolig kväll, mycket tack vare Louise. Efter ett par timmar märktes det att Annika blev trött så vi bröt upp nästan alla på en gång.
När jag kysste henne på kinden kände jag att hon var kallsvettig. Hon log stilla och la sina lövtunna hand mot min.
Ute på gatan började någon gråta. Vi skildes åt under tystnad.
