Det är morgon. Jag äter min yoghurt och dricker mitt kaffe. Jag hör det svaga susandet från datorns fläkt. Jag bläddrar genom nyhetssidorna, jag lyssnar på BBC, jag letar efter nya fakta och analyser i de databanker jag har tillgång till, jag läser min e-post och skriver några svar.
Långt på avstånd hör jag ljudet från det som omger mig, allt det som knådar och formar det som är mitt innersta jag till det yttre jag som förklarar det som omger mig.
Jag lutar mig bakåt, jag sluter ögonen. Jag vill bakåt i mitt liv, bakåt till det första minnet av absolut tillit och glädje. Det är blott en sekvens av sol och luft och skog, ett hus vid havet, doften av humus och de första sinnesintrycken i en människas liv. Nu är jag där, jag andas lugnare, jag fylls av en märklig känsla av visshet om någonting, striden finns inte, det är blåst ett evigt eld upphör och en oskuldsfull vind far över marken.
