Agnes var här under några timmar. Vi åt hämtpizza, drack mineralvatten, talade om hur mycket vi avskydde vintern och skrattade åt den svenska kungen som var i Brunei på statsbesök och beskrev sultanen som om han vore ett svensk kommunalråd i en norrländsk avfolkningskommun.
’Vart har kungen tagit vägen?’ sa Agnes. ’Han som läste böcker och var intresserad av etruskisk arkeologi och fina trädgårdar och såg ut som en riktig kung.’
’Han är död,’ sa jag.
’Men vem är det där då?’ sa Agnes och pekade mot Tv-rutan och skrattade. ’Är det en packad stureplanscasanova?’
’När jag var liten kunde man möta den riktige kungen på NK. Om man hälsade så lyfte han på hatten och hälsade tillbaka,’ sa jag.
’Den där killen kan inte gå ut. Det är bara galningar och terrorister på gatorna,’ sa Agnes.
Och fyrverkerier, tänkte jag.
