.comment-link {margin-left:.6em;}
I fyrverkeriernas tid
söndag, januari 11, 2004
 
Vi pratade hela dagen och lyssnade på musik från ljudanläggningen jag gav henne i julklapp.Mena berättade om festerna och övernattningarna som varit i representationsvåningen en trappa ned. Tur att jag inte haft andra städningar under december, sa hon, för då hade jag inte hunnit med. Folk som är berusade grisar ned, de pissar på toalettgolvet, skvimpar ut vin och trampar ned matrester i mattorna. Det kunde också hända att folk sov över. En gång låg en man och kvinna nakna i sängen när hon kom på morgonen. Kvinnan behandlade henne nedlåtande och krävde att hon skulle servera dem frukost på sängen. ’Gjorde du det?’ ’Vad hade jag för val?’ Vid ett annat tillfälle, det var sent på natten efter en fest, kom en man upp till hennes lägenhet. Han ville att hon kulle komma ned så han fick bjuda på drinkar, han blev bara mer och mer påstridig trots att hon sa nej och till slut sa hon att om han inte gick så skulle hon skrika. ’Tur att han inte visste att det bara är jag i huset,’ sa hon. ’Jag ska föra det här vidare,’ sa jag irriterat. ’En sån idiot ska ha en uppsträckning.’ ’Gör det inte,’ sa hon. ’Jag vill inte ställa till besvär.’ ’Det är ju självklart att den idioten ska ställas till ansvar.’ ’Du får inte. Jag vill bo kvar här. Berättar du sånt där så kanske de tycker att det är bättre att ha en äldre dam som bor här. Förstår du nu?’ ’Okey.’ ’Efter nyår så fick jag en matkorg som tack. I matkorgen låg ett kuvert med femtusen kronor så nu har jag betalt hyran för huset till och med februari.’ ’Hyr du fortfarande huset i Vallentuna?’ ’Dit ska jag flytta när det blir vår.’ Mena upphör aldrig att förvåna mig. Jag trodde hon ville bo kvar inne i stan.
 


Det är som Plinius säger: varje människa är ett utmärkt undervisningsmaterial för sig själv om hon kan spionera närgånget på sig själv.

Montaigne II:71

ARCHIVES


Powered by Blogger