Vi inkvarterades i ett stort och iskallt rum. Sängbottnen är så gammal och använd att vi båda rullar ned som i en djuphavsgrav när vi ligger. Jag har tagit med mig ett träningsunderställ och sockor för att klara av kölden. I annat fall sover jag alltid naken. Kanske jag borde ha tagit med mig en mössa också. Med den här kylan förstår jag varför folk fordomdags hade nattmössa som standardutrustning vid sänggåendet.
Toms far stod i hallen när vi kom. Han stödde sig på en käpp och klappade mig på armen, frågade om hur mor hade det och sa att han uppskattade att jag och Tom fortfarande var vänner. Vi åt en sen middag till levande ljus, det var grillad marulk, kokt potatis och sorbet. Till marulken drack vi öl med snaps. Stearinljusen kastade långa skuggor längs de mörka väggpanelerna och upp mot taket.
Douglas talade om arbeten på gården tills Toms far sa att nu skulle vi spela sällskapsspel. Det var ett kunskapsspel som kallades Sybarit. Den vann som kunde mest om mat, viner och etikettsregler. Toms far vann med god marginal. Douglas sa att det berodde på att han tjuvläst frågorna.
När Toms far sagt god natt gick vi tillsammans med våra hustrur genom ett avlångt rum på väg bort mot flygeln där vi bodde. Tom sa att det rum vi passerade genom kallades för Gravkammaren. Där hängde hans avlidna släktingar förevigade i olja med förgyllda ramar.
’Finns det porträtt på dig?’
’Så gammal är jag inte,’ sa Tom. ’Men far har låtit måla sitt. Han tycker han har åldern inne. Så länge han lever sitter det i biblioteket, sen flyttas det hit. Karolin vill inte. Hon tycker det är en kuslig tradition.’
’Jag kommer inte ihåg det här stället från somrarna jag var här.’
’Jag tyckte det var obehagligt när jag var mindre så jag gick aldrig hit. Jag gillade när vi var hos er på Kastö. Det var inte så mycket traditioner utan fritt på något sätt. Här påminns man hela tiden om en massa saker.’
