Under förmiddagen körde Douglas hustrun och mig runt på gården för att visa vad som gjorts under året. Det har varit en hel del nybyggnation, bland annat ett foderställe för köttdjur som går ute året om. Det är stora marker och han säger att egentligen borde man arrendera ut det mesta eller bygga en golfbana. Eller så skulle man kunna bygga en semesterby nere vid sjön, den skulle kunna fungera året runt: golfbana och bad på sommaren, på vintern skulle den kunna locka turister som vill åka längdskidor. Folk har tröttnat på de där skidorterna där man sitter i en gunga och firas uppför ett berg, sen åker man ned och så börjar man om igen. Fast Douglas var inte säker på hur han skulle göra i framtiden för det fanns ett visst inflöde till kassan från The Eurostate:
’Vi har ju varit bönder i generationer och varje år trillar det ned pengar från Bryssel. Egentligen är det absurt. Jag bara får ett papper som jag skriver på och så kommer pengarna. Ja, jag måste betala en kille som sköter pappersexercisen också. Visste du att det finns massor av människor som lever på att skriva såna ansökningar?’
När vi kom tillbaka hade den inhyrda personalen redan anlänt. Douglas började omedelbart tala till dem på ett sånt sätt att jag önskade att han hade läst Montaigne:
”Jag gillar inte Platons råd att man alltid ska tala i befallande ton till sina tjänare, manliga som kvinnliga, utan skämt och utan förtrolighet. Ty förutom det jag redan sagt är det omänskligt och orättfärdigt att fästa så stor vikt vid ett sådant slumpmässigt privilegium, och de samhällen där det är minst skillnad mellan tjänare och herrar tycks mig vara de rättvisaste.” III:62
Nu när klockan börjar närma sig fem verkar dock allt vara klart. Hustrun håller fortfarande på att klä om. Jag skriver här vid bordet medan jag genom fönstret kan se bort mot den stora entrédörren. Fyra bilar har redan stannat på parkeringsplatsen. Män i svarta kostymer och svarta smokingrosetter och kvinnor i långa klänningar har gått uppför trappan och in i hallen där Toms far hälsar välkommen.
Hustrun är färdig med krigsmålningen. Dags att gå till värmen.
