När jag såg meddelandet i datorn ringde jag omedelbart hustrun. Av bakgrundssorlet att döma befann hon sig som vanligt på restaurang och åt middag.
’Hur sjutton kunde du veta att jag ska till Paris i veckan?’ sa jag.
’Jag fick ett samtal från Herbert. Han hade ett par upplysningar om Parmalat och Tetrapak som gjorde mig alldeles knäsvag. Jag tänker inte kolla det för det ligger utanför mitt område.’
’Så Herbert ringde dig?’
’Är det så konstigt det?’
’Jag gillar inte att han tränger sig in i vårt liv.’
’Nu ska du lyssna på mig,’ sa hustrun. ’Du sitter i Stockholm och lever på att knacka fram fullkomligt ointressanta utredningar ingen vettig människa bryr sig om. Det har alltid förvånat mig över att du verkar så till freds med det. Jag sitter här och är med om att forma framtiden för Europas folk. Du sitter i Stockholm och håller på med gud vet vad. Herbert är en del av arbetet med att forma framtiden. Det är en stor organisation jag talar om. Det finns många som han, fransmän, italienare, spanjorer, de reser runt i periferin för att hålla centrum uppdaterat. Då får vi acceptera sånt här.’
’Vem valde de här människorna?’
’Bluddra inte bort det här med marginaleffekter. Det hörs att du inte finns med i framtidsprocessen.’
’Jag är en marginaleffekt på bondvischan, va?’
’Det har jag inte sagt.’
’Kom ihåg att det är vanligt folk som formar historien.’
’Herregud så idealistisk du är. Sverige är en litet provins som gränsar till Nordpolen.’
’Har du glömt Birger Jarl och Gustav Vasa och Dacke och Engelbrekt?’
Hustrun skrattade hjärtlig som man skrattar åt ett barn som inte förstår sitt eget bästa och sa:
’Kära du, det moderna samhällets krafter driver fram helt andra lösningar än nationalstaten.’
’Om du tror att marknadskrafterna är någon slags naturlag så tar du fel. Det är den missuppfattningen som skapat den där korkade idén med centralbanken i Frankfurt.’
’Nu bryter de taffeln här. Hör du du jag måste kila. Sov gott, älskling, och glöm inte att ta med den blå jackan när du åker,’ sa hustrun och försvann.