Mena sover. Det snöar.
Hon tog mot mig med en stark köttsoppa och nybakat bröd. Jag gav henne en ask belgisk choklad och sa att choklad kan fungera som afrodisiaka. Hon visade mig några kolteckningar hon gjort av människor hon träffat. Det var detaljerade teckningar, hon har ett utmärkt minne för detaljer, kanske man skulle kunna kalla det för fotografisk realism. Jag kände igen mig själv direkt, hon hade inte ens glömt att sätta dit några leverfläckar jag har på armarna, så exakt återger hon människor. Sen la vi oss i sängen och tittade på en lånevideo.
Choklad gör sannerligen att kvinnor känner sig mer sensuella.
Afrodisiaka för en man är minnen av jakt och blodiga djur på en snötäckt gårdsplan.
Hon låg på rygg med vänstra armen på det bländvita lakanet, det högra armen bakom min rygg. Jag la mig över henne, hon andades mig hårt i örat och viskade ord på spanska jag inte förstod. Hon kändes varm och fuktig som en tropisk regnskog och ur hennes mun strömmade en extatisk sång som om den kom från operascenen i Manaus.
Efteråt berättade hon om sitt liv i Buenos Aires. Hon sover i köket i en säng man har hopfälld under dagen. Klockan sex vaknar hennes mor och syster, vid halv sju ska frukosten vara klar, då ska hon ge maten till den gamla mormodern medan de två andra äter i köket. Sen ger de sig iväg, då tvättar hon den gamla kvinnan, diskar frukosten och börjar städa i ett av rummen, det är det rum som hyrs ut ett dygn åt gången. Rummet används av par som söker snabba möten. Det är inte fråga om putas, de är noga med att det inte ska vara putas utan det handlar om par som är gifta på varsitt håll. Paren möts för några timmar, ibland för en natt, sen återvänder de till sina äktenskap.
Mena sa att mötena i rummet är en fristad för dem, man ser det när man städar undan kondomer, salvor och underkläder som de köpt i affärer för erotiska parafernalia. Det är ordentliga par som kommer och går utan att störa någon. För det mesta möter hon bara mannen i korridoren, de viskar tyst att de själva önskar öppna när någon vid en viss tid ringer på dörrklockan. Hon säger då att det kan hon inte tillåta varpå mannen öppnar sin plånbok och ger henne dollar och dem tar hon mot och låter männen själva släppa in kvinnan så att hon kan passera genom korridoren osedd av våningens invånare. Ingen skam är starkare än den intima skammen fastän alla vet att det finns dunkla hyresrum där man förenas med den man älskar.
I mormoderns rum finns en garderob, om mormodern sover kan Mena smyga in i garderoben och stå där i mörkret och lyssna till älskogsljuden från hyresrummet. För det mesta viskar kvinnorna att de älskar mannen, mannen stönar att han kommer att älska kvinnan för evigt och att han vill ha mer av hennes kärlek. Mer sällsynta är de par som visar äkta kärlek, där båda talar om kärlek till varann och hat till de människor till vilka de kedjats för ett långt liv. En gång hörde hon ett sånt par planera för att ta livet av en annan man. Det var ingående planer, mannen sa att han skaffat en pistol och paret diskuterade när och var han skulle överfalla den andre mannen för att det skulle likna ett rånmord där den anonyme förövaren försvinner bort i trånga gränder.
Mena sa att hon brukar smyga in i garderoben vid tillfällen då hon tycker att mannen verkat osympatisk eller hotfull, hon har varit rädd att mannen kanske skulle slå kvinnan eller tvinga henne att utföra förnedrande handlingar. Vid de tillfälle då detta inträffar skyndar hon sig ut i korridoren, knackar på dörren och säger att de andra hyresgästerna klagar på oljudet från rummet. Det är allt jag kan göra, sa hon. När jag undrade vad som menades med förnedrande handlingar så sa hon att en del män vill slutföra samlaget i analöppningen för att slippa använda kondom och att de då måste tvinga speciellt yngre kvinnor innan de får som de vill.
Det låter intressant, det har vi aldrig prövat, sa jag och fick en örfil av Mena.
