Medan det ännu är tyst ute på gatorna läser jag en sammanfattande artikel i Hugoye: Journal of Syriac Studies vol 6 nr 1 om Christoph Luxenbergs berömda Die syo-aramäische Lesart des Koran: Ein Beitrag zur Entschlüsselung der Qur’ansprache. Ha! Äntligen granskar man islam med samma vetenskapliga metoder som man granskat kristendomen. Luxenberg menar att eftersom Koranen tillkom under den tid då det inte existerade ett kodifierat arabiskt skriftspråk så betyder det att texterna med nödvändighet är en blandning av flera språk. På grund av det anser han sig ha funnit språkliga inkonsekvenser och sannolika feltolkningar under de århundraden då Koranen traderades muntligt eller senare skrevs ned. Luxenberg pekar till exempel på att stället som får muslimska damer att skyla ansiktet eller håret med en tygbit över hjässan lika gärna kan översättas med att knyta ett skärp kring midjan. Eller att löftet till martyrerna om ett antal villiga damer i paradiset också kan översättas med uttrycket goda vindruvor. Påståendet att Koranen skulle vara en gudoms direkta ord till mänskligheten blir sålunda en smula underligt när Guden inte ens kan tala rent. Det intressanta kom sen när jag letade på nätet efter kommentarer. Kristna talibaner av olika schatteringar och utan historiskt perspektiv ylade givetvis skadeglatt. De muslimska talibanerna gick följaktligen till angrepp på samma nivå. Först började man med att misstänkliggöra Luxenberg. Han var inte alls tysk, sa man, han var kristen libanes. Vilken effekt det hade på Luxenbergs arbete framgick däremot inte. Vad man dessutom komplett missade var att pseudonymen Christoph Luxenberg helt och fullt talar om att författaren är en ”kristen ljusspridare” eller något sådant. Efter att ha misstänkliggjort författaren ägnade sig de muslimska debattörerna åt en ilsken detaljkritik som inte hade ett skvatt att göra med artikelns centrala budskap. Slutsatsen kan inte bli någon annan än att kritikerna var genomsnittliga muslimer; det vill säga de har inte läst Koranen eftersom den ska inhämtas på arabiska och de hade inte heller den kritiska distans som krävs för att diskutera akademiska texter. Jämförelsen med kristenheten före Luthers bibelöversättning och tillståndet för dagens muslimer är överraskande stor. Förhoppningsvis är det här bara början på något större? Den dagen ska nog komma då en muslimsk Luther spikar upp kätterska teser i ett arabiskt Wittenberg.
