Jag är fortfarande skakig efter händelserna igår kväll.
När vi lämnade monsieur Schaffers chateau var Herbert så full att han tog snedsteg och glömde dokumentportföljen i taxin. Dottern tog upp den i lägenheten. Jag hade också druckit ett par whisky, det var kanske därför jag handlade som jag gjorde.
Dottern tog ett bad och jag satt framför Tv:n. Herberts portfölj låg på bordet. Jag såg att dotterns dator och automatscanner var påslagna och det var då jag tänkte att scannern var min gamla och det var bara att plugga in sladden i min bärbara.
Det tog två minuter att connecta min dator och tjugo minuter för automatscannern att scanna dokumentbunten som låg i Herberts portfölj. När det var klart la jag tillbaka papperna, slog på min mobil och ringde Herbert. Jag sa att han glömde portföljen i taxin, men att dottern hittade den.
’Jag kommer,’ sa han yrvaket.
’Vet du adressen?’
’Ja,’ sa han och en knapp timme senare mötte jag Herbert nere på gatan.
’Jag hoppas du ursäktar men jag rotade i din portfölj efter dina visitkort så att jag skulle hitta mobilnumret.’
’Jag blev fruktansvärt nervös,’ sa Herbert. ’Jag har ju en massa arbetsrelaterat material som jag behöver när jag flyger hem imorgon.’
’Allt brukar ordna sig,’ sa jag.
’Hälsa och tacka dottern,’ sa Herbert och hoppade in i taxin.
När jag kom upp i lägenheten undrade dottern varför portvaktstelefonen var avtagen.
’Mitt fel,’ sa jag och tänkte att det var jag som la av telefonen för att det eventuellt skulle kunna sinka Herbert ett par minuter om han plötsligt skulle komma medan jag scannade.
