Hustrun var hemma när jag kom vid lunchtid. Just nu klampar hon ilsket omkring i våningen. Hon är missnöjd över hur presenten är inslagen. Herregud, hur kan man bli upprörd över en sån struntsak? Jag kan väl inte rå för att presentinslagning inte var mitt bästa ämne i skolan. Nåväl, det löser väl sig om en timme.
Det tar en timme att köra till Torgilsnäs. På Torgilsnäs bor Toms far, hans syster Karolin och hans något äldre halvbror Douglas. Toms far fyller åttio och det ska bli kalas. Det är gubben själv som bestämt att det ska bli sittande bord, tal, levande musik och dans.
Tom och Karolin växte upp i Stockholm efter skilsmässan. Douglas bodde med sin mor i ett hus i trakten och flyttade gradvis över till Torgilsnäs eftersom han var intresserad av jordbruket. Sanningen är dock den att Douglas inte skulle klara sig en sekund utan sina förvaltare. Han sysslar i stället med den form av jordbruk som det är att investera pengar och handla med papper. Han har ett kontor på Torgilsnäs, det sägs att han är framgångsrik som day-trader. Enligt Tom förutsåg Douglas när IT-bubblan sprack och hann sälja.
Torgilsnäs är en stor gård, den har varit i familjen ägo i generationer. Första gången jag fattade det hela var när jag någon gång i nedre tonåren hade lånat ett par manschettknappar av Tom. En observant dam såg mig i ögonen och sa förvånat:
’Jag visste inte att familjen var introducerad.’
’Introducerad?’ sa fjortonåringen förbryllad.
Efteråt frågade jag Tom. Han visade mig på vapenskölden på manschettknappen och förklarade vad den betydde. Hans mor hade sagt åt honom att det inte var något att bry sig om, man talade bara om det om det var någon som frågade vilket jag alltså hade gjort.
Det var på det sättet jag fattade varför folk på Torgilsnäs tog av sig mössan när de pratade med Toms far. Det var också på det sättet jag lärde mig att aldrig imponeras av titlar, börd eller rikedom. Det har jag haft nytta av hela livet.