Hustrun ringde och sa att hon ätit lunch med Herbert. Han var fantastiskt trevlig, sa hon, och hade bara fina saker att säga om mitt arbete.
’Hur var det i Litauen?’
’Bra. Vi sköt sju vildsvin. Köttet ligger i frysen.’
’Herbert visste att du var i Litauen och jagade.’
’Jag sa det till honom.’
’Han sa han sett tavlor i Paris du skulle tycka om. Han ville du skulle ringa.’
’Oroa dig inte, jag ska ringa honom.’
’Jag har fått uppdraget att sitta med i den grupp som bereder ärendet med Parmalat,’ sa hustrun. ’Vi kanske måste skjuta till medel för att förhindra en livsmedelskatastrof i Italien.’
’Så de flitiga nordeuropéernas skattemedel ska bekosta maffians stölder.’
’Vad har vi för alternativ? Det kan bli social oro om italienarna inte får sina mejerivaror. Nu har vi chansen att visa att The Eurostate är en trygghet för medborgarna.’
’Låt dem vara utan yoghurt ett tag så fattar de att det inte går leva som de gör.’
’Du saknar politisk fingertoppskänsla och dessutom är du cynisk.’
’Äsch, det är dina politiska dogmer som gjort dig så blind att du accepterar vilka kostnader som helst.’
’Fattar du inte att nu kan vi visa vad vi vill. Vi kan skriva lagar som ökar straffsatserna för ekonomiska brott. Vet du av att åklagaren säger att han eventuellt ska kalla fifflarna i Skandia till samtal först i februari. Hörde du? Eventuellt! Februari! Den europeiska lagstiftningen är alldeles för svag. Hos våra vänner kastar de direktörer som försnillar pengar bums i fängelse. Det ska vi ta efter.’
’Hårdare straff alltså?’
’Javisst, det gillar folk.’
’Så att de sväljer ökad privatisering av samhällsfunktionerna plus minskad reglering av företagen?’
’Det vet du att det går ut på.’
’Vem är cynisk nu?’ sa jag och tänkte på fyrverkerierna som bländade människorna.
’Om du åker till Paris så måste du ta med en jacka som hänger i hennes skåp. Det är en blå jacka.’
’Jag lovar,’ sa jag och la på.
