Flög till Frankfurt och tog sen anslutningsflyget till Charles de Gaulle. Bussen till Place de L’Opera gick smidigt. Strålande att komma ned till nästan tio plusgrader från köldhålet Stockholm. Jag promenerade till dotterns lägenhet på Rue Condorcet, det är inte långt att gå. Från en av smågatorna kunde jag se Sacre Coeurs vita kupol, den ser vacker ut på avstånd men interiören är inte speciell breathtaking. Den påminner mest om en förvuxen landsortskyrka. I kvarteren där uppe utbryter på somrarna det stora turistvansinnet med folk som står på torgen och målar tavlor iförda basker, randig tröja och en gauloise i mungipan. Det är så sant som det är sagt. I det moderna konsumtionssamhället köper människan drömmar när hon köper varor. Conciergen i dotterns hus, monsieur Lakatos, är en mager ungrare med brinnande blick och svart skinnväst. Av gammal vana har jag alltid passet med mig. Det kom till användning den här gången eftersom monsieur Lakatos krävde att jag skulle legitimera mig för att få lägenhetsnyckeln. Egentligen ganska bra med en portvakt av den gamla stammen. De blir allt färre och deras arbetsvillkor är stränga. De kedjas fast vid sin lucka och när de går i pension är det bara att packa ihop sakerna och lämna lägenheten. Det första jag gjorde var att lägga in blodpuddingen i kylskåpet. Blodpudding är dotterns stående önskemål. All annan svensk mat utom blodpudding finns att köpa på IKEA-varuhusen här i Paris. Sen gick jag ut iförd tjock svart kavaj och svart polotröja. Jag satte mig på ett kafé vid Pigalle, i hörnet av Rue des Martyrs, läste en tidning och handlade sen mat. Det blev två stora köttbitar, potatis och färska grönsaker till en sallad. Förrätten en redd grönsakssoppa och efterrätten varsin jordgubbsbakelse. Jag lagade maten och hade allting klart när hon kom hem. Kvällen tillbringade vi i hennes soffa. Vi pratade och lyssnade på Jean Michel Jarre som blivit hennes favorit. ’Du lyssnade alltid på Keith Jarrett när jag bodde hemma, det här är för den moderna tiden,’ sa hon. ’Kölnkonserten, ja, den gillar jag.’ När hon somnat smög jag in i hennes rum och stoppade om henne precis som när hon var liten. Först var du ingenting, tänkte jag, bara en biologisk möjlighet gömd i två andra människors kroppar, så förenades dessa människor i en omfamning och du blev du. Jag såg på henne en stund och fick tårar i ögonen när jag såg hur vacker hon var. Hon kommer att klara sig bra i livet. Hon skaffar sig en bra utbildning och hennes franska är utmärkt. Vi har alltid strävat efter att hon ska lära sig franska. De flesta svenskar talar ju engelska, franska däremot är nyckeln till det mesta. I Sverige anses ju den som talar franska vara både intellektuell och överklass, det är en förpackning som kan vara till hjälp i livet.
