.comment-link {margin-left:.6em;}
I fyrverkeriernas tid
fredag, januari 02, 2004
 
Efter vilan blev det bastu och allmän förbrödring. Manlig gemenskap efter krig och jakt är internationell även om medelhavskillarna var lite tveksamma till att vara nakna i bastun. Det löste sig dock efter ett par supar. Middagen var i hotellets stora och ödsliga matsal. Stadig husmanskost, hembryggt öl i lerkannor och ännu mer vodka. Italienarna sjöng. Fransmännen hade med sig vin och portugiserna portvin. Tom hade tagit med sig renkött och punsch, vi sjöng också en märklig variant av ’Här är gudagott att vara’, ja, Tom sjöng och jag brummade med. På natten gick jag upp på hotellets platta tak. På ena sidan fanns Östersjön och på andra sidan Kürisches Meer och Litauen. Det är så kort avstånd mellan Klaipeda och Sverige att en man simmade över till Karlskrona för några år sen. Vytautas berättade att på somrarna kommer tyskarna. Ofta är det gamla människor organiserade i något som kallas Das Alte Dampfboot Verein. De brukar stå på stranden, peka in mot fastlandet med knotiga fingrar och säga att där ligger Ostpreussen. Det är mina fäders land, där är jag född, den jorden ska jag ha tillbaka. ’Jag kommer från den där byn du ser där,’ sa Vytautas och pekade bort mot fastlandet. ’Den säger tyskarna att de ska ha för att det är Ostpreussen. Mina föräldrar är bönder, det betyder att de får gå från jorden. I Kaliningrad köper tyska familjer mark och renoverar gamla hus och säger att de bygger det nya Ostpreussen. Ryssarna bara säljer, de är ju ockupanter, för dem betyder jorden ingenting. Kaliningrad är som en kork i en champagneflaska. En dag åker den ur och då smäller det och då kommer folk att tacka Gud för att det finns en armé.’ 'Ni har fått vapnen från Sverige,' sa jag. 'Det är vi tacksamma för.' 'När den siste balten faller då mobiliserar Sverige. Det är så man tänker.’ 'Var inte orolig,' sa Vytautas, 'vi vet hur slåss mot mongolerna.'
 


Det är som Plinius säger: varje människa är ett utmärkt undervisningsmaterial för sig själv om hon kan spionera närgånget på sig själv.

Montaigne II:71

ARCHIVES


Powered by Blogger