Det var Mena som tog kontakt med datorn på lördagskvällen. Hon satt insvept i en bländvit badrock av frotté och hade en ljusblå handduk om det nytvättade håret. Bredvid tangentbordet stod en blommig tekopp.
’Jag var ner i våningen och badade för att jag frös, men det är fortfarande lite kallt.’
’Du kanske håller på att bli förkyld.’
’Idiot,’ sa hon och tittade rakt in i webkamera så att jag skulle förstå vad hon egentligen menade.
’Jag kommer,’ sa jag och kände att jag blev tung i kroppen.
’Köp glass också, jag längtar efter vaniljglass,’ sa hon.
Jag packade ned datorn, del två av Montaignes essäer och några kläder i min svarta ryggsäck. När jag gick bort mot Söder Mälarstrand kom jag att tänka på att vi får någon vecka sen hade sneddat över en lekplats, Mena hade stannat till och tittat på de lekande barnen. Jag tyckte då att det fanns ett uttryck av längtan i hennes ansikte. Jag måste vara försiktig, tänkte jag, att börja om med en ny familj är inte precis vad jag vill.
En gång sa Gustaf att om en man har bestämt sig för att inte skaffa fler barn så skulle det bästa och enklaste skyddsmedlet vara att sterilisera sig. Det vet alla, men få gör det eftersom män kopplar samman fertilitet och potens.
