.comment-link {margin-left:.6em;}
I fyrverkeriernas tid
måndag, december 08, 2003
 
Väntar på att room service ska komma med frukosten. Det verkar som om de tyckte att det var ovanligt tidigt att äta frukost nu. Vad är det här för ställe?
Väckte Mena för en stund sen, men hon var inte alls trakterad av att sätta sig vid datorn så att vi kunde äta frukost tillsammans. Har hon inte fattat att fördelen med datorer är att man kan stå i kontakt med varann?
Eller som jag gör nu, man kan maskera sig själv en aning, skriva sitt liv och låta det ligga ute för vem som helst att läsa. För att vara ärlig är det här en ganska underhållande sysselsättning. Jag vet inte om det är någon som läser mina texter, svenska talas ju av ganska få människor och sannolikheten att någon har hittat till mina anteckningar är ganska liten. Jag tror inte heller att det skulle göra nöjet större om jag visste att det satt någon och blåstirrade på mina ord. Jag låter förhållandet vara som det är.
Var det inte Kierkegaard som sa att människan i det moderna stadssamhället karaktäriseras av det ”till intet förpliktigande småpratet”? En formulering som det givetvis är omöjligt att säga högt i gullighetsprincipens land.
Pang! Det rasslade in ett mail från Julietta. Hon är i Thailand på semester och skriver att vi njuter av semestern. Jag undrar vilka vi är.
 


Det är som Plinius säger: varje människa är ett utmärkt undervisningsmaterial för sig själv om hon kan spionera närgånget på sig själv.

Montaigne II:71

ARCHIVES


Powered by Blogger