Vaknade tidigt och gick till Forsgrenskas gym utan att ens äta frukost. Körde halva set och la till en ryggmaskin, det är nummer femton, eftersom julborden gett mig en valk i midjan. Jag har gått upp två kilo. Inte klokt. När jag passerade över Medborgarplatsen ringde telefonen. Det var Julietta. ’Du får ju inte ringa till mig när hustrun är hemma,’ sa jag. ’Titta bort mot Söderhallarna. Jag sitter på kaféet och äter frukost. Kom nu och gör mig sällskap.’ Jag tog en kaffe och en ostsmörgås med Julietta. Hon var solbränd och på strålande humör. ’Fick du mitt mail från Thailand?’ ’Vem hade du med dig?’ Hon skrattade: ’Inte visste jag att du var svartsjuk.’ ’Jag är inte svartsjuk.’ ’Jag var där för att leta efter miljöer till en film. Den handlar om en gammal man som gifter sig med en ung thailändska från en by på landet.’ ’Träffar han henne på en bordell?’ ’Han är ett slags Jesus-gestalt som gör allt av kärlek. Köper hus åt familjen, han ger dem en stor generator, köper motorcyklar åt alla bröder och en lägenhet i stan åt henne.' ’Han blir väl grundligt utnyttjad antar jag?’ ’Kan man kanske säga,’ sa Julietta och slickade av skeden med sin lilla skära tunga. ’Det är inte lätt att älska.’
’Kärleken kan få folk att göra de mest underliga saker.’
’Regissören tänker göra det som en film om de fattiga människornas hämnd på de imperialistiska länderna.’
’Så korkat.’
’Hur har du det med din lilla sak då?’
’Hon heter Filomena Fernandez.’
’Är hon inte indianättling?’
’Sa du verkligen hora till henne?’
’Kärlek kan få folk att göra de mest underliga saker. Eller hur?’
Julietta citerade mig. Vad skulle jag säga?
Hon fortsatte: ’Speciellt om man är en medelålders kvinna med begynnande gäddhäng och ser den man älskar mumsa lammkött. Köper du saker åt henne och hennes familj?’
’Du är inte klok.’
’Vänta bara. Det kommer nog. Snart vill hon att du ska betala biljetten till hemlandet så hon kan visa upp bytet.’
’Sluta nu.’
’Du kanske kan vara konsult när vi gör filmen? Äldre man möter ung invandrarkvinna från fattigt land. Kan det vara nåt?’
’Säger du en sak till stampar jag sönder din mobil.’
Jag höll Juliettas mobil i handen. Jag visste att mobilen var hennes främsta arbetsredskap och innehöll alla hennes telefonnummer.
’Fick ni julkortet?’ frågade hon.
’Tack,’ sa jag och gav tillbaka mobilen.
Efter frukosten skyndade jag iväg till Mena, men hon var inte hemma. Allt var i ordning, sängen bäddad, disken inställd, fönstret stod öppet ut mot Riddarfjärden för vädring. Just nu sitter jag på internetkaféet Firewall på Götgatan. Det är lika bra att sitta här och skriva bland alla ungdomar. De använder datorer på ett naturligt sätt och är inte klumpiga och nervösa vid tangentbordet som mina generationskamrater. Jag är alltid äldst på såna här ställen. Det är ganska roande. Orsaken till att jag sitter här är att hemma flänger både hustrun och dottern omkring och lämnar mig inte ifred vid datorn. ’Vad skriver du?’ frågar de och böjer sig fram för att läsa. Det kan jag inte acceptera. Att jag skriver är min privatsak. Ingen ska kunna binda de här texterna till min person. Nu måste jag skynda mig. SAS-flighten SK1589 avgår till Bryssel 14:45.
